Kroppen och blygsel

OLYMPUS DIGITAL CAMERASnart så sommar är du åter här<3

Idag har jag hört fågelkvitter så högt att jag var tvungen att hoppa till lite av vårruset som spreds sig inom mig. Dessutom har jag varit modig idag och hållit i en intervju med potentiell semestervikarie helt själv! Det var inte planerat men lika bra var det för jag hann knappt bli nervös när allt skedde så snabbt ;). Inser allt mer hur mycket bättre jag trivs när man bara är två personer än vad jag gör i grupper.

Jag tror hela dagen gav mig energi och förde in mig på inspirationskänslor. Och dessa känslor gav mig nya idéer som jag skulle vilja förverkliga! Till exempel kom jag fram till att jag i framtiden vill starta IRL-grupper för blyga (jo, just det hade jag redan kommit på förut :)) och att det i dessa grupper inte enbart skulle vara samtal utan också kroppsliga övningar. Jag känner själv som blyg att jag är ganska kroppshämmad. Jag vågar inte använda min kropps styrka alla gånger utan försöker istället försvinna och göra mig liten. Vilket är helt okej, att vara den tysta, men det vet ni nog redan att jag tycker.

Det jag tänker är dock att om vi aldrig testar vår kropp såsom att ta kraftfyllda steg eller att höja rösten kan det bli allt svårare att också ta plats när man faktiskt vill det. Därför är min idé att i dessa IRL-grupper att man tillsammans får öva sig kroppsligt att använda sin kropp och röst. Till exempel testa att skrika eller att göra stora rörelser. Jag tycker själv sånt är himla läskigt i början men också befriande när man äntligen når till känslan att ”detta är okej”. Då blir det förlösande och som att kroppen blir lite mer fri och att man kan andas ordentligt. I andra kulturer har det exempelvis traditioner att de går ut och skriker när de sörjer. Det tror jag är väldigt helande. Bra att få ur sig saker som annars lagras inom en och sedan blir ångest.

Vad tror ni om mina idéer? Skulle det vara en bra grej att ha med i en grupp för blyga? Dela gärna i kommentarerna era tankar!