Det är okej att dra sig undan en stund -även om det är jul!

Elin:

Foto: Elin Fredriksson
Foto: Elin Fredriksson

Julen är här och för många av oss förväntas det att vi ska umgås på ett sätt som vi kanske inte är vana vid. Släktingar och familjer samlas hemma hos varandra för att fira jul ihop och ofta kanske man stannar över en natt eller två. På julafton äter man julmat tillsammans under prat och skratt och sedan tränger man ihop sig i soffan framför Kalle Anka. Efter det kommer tomten och allihop samlas för julklappsutdelning. Alla är uppspelta och glada.

Visst är julen mysigt och gemytligt på alla sätt och vis. Men för somliga av oss kan det lätt bli lite för intensivt. Därför vill jag uppmana alla känsliga själar att lyssna på er själva och göra det ni mår bra av. Det är okej att dra sig undan en stund, även om det är jul. En liten paus kan hjälpa orken på traven så att även vi introverta och högkänsliga kan njuta av allt det underbara.

Med det önskar jag er alla en god och fridfull julhelg!

När någon gör dig illa

sad-nature

Helena:

Idag satte jag mig rakt uppochner på golvet och lyssnade på lugn musik, för att meditera och rensa huvudet. Jag trodde jag skulle sortera tankar kring ett dilemma jag har men det visade sig att det var något annat jag behövde bearbeta.  När jag satt där blev jag så himla ledsen och tankarna landade inte alls där jag trodde. Jag insåg att en människa som tidigare varit mig nära sårat mig väldigt mycket. Jag hade nog mest trott att jag hade sårat mig själv, men jag insåg nu att jag faktiskt kände och känner mig sviken av personen.

Det här året har varit ett tufft år för mig, framförallt vintern och hösten. Jag inser mer och mer hur trött jag är och hur jag både gjort andra illa men också själv blivit sviken. Att inse att det har gått åt båda håll, och inte enbart ett, är viktigt för mig. Det innebär att jag återtar och förstår en del av mitt egenvärde. Att jag respekterar min egen upplevelse och mina egna känslor. För meningen ”du överdriver” eller ”det du känner är fel” har jag fått höra/känna så många gånger och jag är trött på att andra ska säga åt mig hur jag ska eller borde uppleva världen. När det gör ont i mig, så gör det ont. Ingen annan kan ta det ifrån mig. Mina känslor är mina och jag har rätt till dem.

Jag tror det är därför jag just nu är arg på den här personen som har svikit mig. För att den ofta fick mig att känna att min upplevelse av situationen var ”fel” eller ”för naiv”.

Känslor är aldrig fel eller naiva. Känslor är känslor. Låt aldrig någon annan diktera hur du borde känna. När någon får dig att känna dig fel för att du upplever världen, en relation eller en situation på ett visst sätt – då är det en människa du inte behöver i ditt liv. Vi behöver människor som tar emot oss, som möter oss i våra känslor och som försöker förstå vad vi går igenom.

Känslor finns av en anledning.

Känslor av alla slag är okej.

Jag är okej.

Jag och hela mitt spretiga känslopaket är okej.

<3

Är introverta oftare förkylda?

Elin:
Jag läste i en artikel idag att introverta personer generellt har sämre immunförsvar än extroverta. Eftersom introverta personer tenderar att hålla sig mer för sig själva utsätts de inte för lika mycket bakterier och virus, vilket är just det som bygger upp ett effektivt immunförsvar. Om detta är vetenskapligt bevisat eller inte vågar jag dock inte svara på.

Jag har själv brottats med en envis förkylning alldeles nyligen och som alltid när jag är sjuk sjunker min toleransnivå mot människor drastiskt. Det är som att jag blir väldigt mycket mer introvert än annars. Samtidigt som en del av mig vill ha någon nära så gör det mig oerhört irriterad och jag önskar att folk bara kunde lämna mig ifred.

Då är en katt ett ypperligt sällskap 🙂

forkyld
Foto: Elin Fredriksson

Julklappstips!

sjalvkansla-nar-introverta-och-extroverta-mots

Vill tipsa om en jättebra julklapp till både introverta och extroverta. Det är den fantastiska Marita Lynard som har författat boken ”Självkänsla, när introverta och extroverta möts.” Och i denna lilla pärla får läsaren kunskap och redskap för att i verkliga livet kunna ta tillvara på sina egna men också andras styrkor. Jag tycker det är ett fantastiskt initiativ att någon skriver om hur extroverta och introverta kan mötas istället för att enbart påpeka våra motsatser. För visst, vi är alla olika, men det är ju i de olikheterna som vi behöver försöka mötas och det bästa är enligt mig när man kan upptäcka andras styrkor och ta tillvara på dem.

En liten rolig detalj är att jag har träffat Marita (supervarm och mysig person) samt att jag är med på ett hörn i boken!

Här kan du läsa mer om boken och köpa den.

Nattuggla

Elin:
Det händer ganska ofta att jag har svårt att somna på kvällarna. Även om jag har varit noga med att varva ner en bra stund innan sängdags är det som att hjärnan går igång på högvarv så fort jag lägger huvudet mot kudden. Det är när jag ligger där i mörkret som jag är som mest kreativ och de bästa idéerna poppar upp i hjärnan. Därför har jag för vana att alltid ha block och penna liggandes på sängbordet så att jag kan skriva ner allt jag inte vill riskera att glömma till nästa dag. Jag älskar de här stunderna för de får mig att känna mig levande. Men efter ett tag måste jag ändå säga stopp till mer tankeverksamhet så att jag kan somna och vakna (hyfsat) utvilad nästa dag.

Foto: Elin Fredriksson
Foto: Elin Fredriksson

Min egna teori om varför det är just vid den här tiden på dygnet som min fantasi vaknar till liv är för att det är tyst och mörkt och därmed inget som distraherar mina tankar. Istället får de min fulla uppmärksamhet och jag kan låta dem vandra fritt utan att riskera att bli avbruten.

Är det någon som känner igen sig? Finns det fler kreativa nattugglor där ute?

Tysta peppen

Sophie:
Hoppas ni har det bra så här i juletider! Själv har jag faktiskt redan fixat alla klappar och börjat pyntat smått här hemma. Har nog smittats lite av det faktum att Mix Megapol som bara kör julmusik nu spelas på jobbet dagarna långa.

Tänkte bidra med lite tyst pepp igen,  kör ett bildregn som vanligt =) Jag älskar den första bilden, förresten- så bra!

12

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

Nya förhoppningar

Sophie:
Många brukar tycka att hösten eller nyår känns som en nystart på året, som brukar innebära nya mål, ambitioner och förhoppningar. För mig känns det väldigt aktuellt just nu, känslan av nystart, i och med att jag snart fyller år. Det blir som att man får en ny chans att kunna bli den personen man vill bli. Det är många tankar och funderingar som dyker upp: vad ska jag lägga extra tid på, vad vill jag lära mig, vad vill jag hinna uppnå tills nästa födelsedag?

En del av mig blir ivrig och listar upp en massa saker som jag vill hinna med, medan den andra delen(långt bort i bakhuvudet) säger; kanske är det dags att ta det lite lugnt?

Jag har en tendens att ta på mig för mycket på en och samma gång, är något otålig och vill helst att allt ska vara gjort igår. Sådant leder ofta till det motsatta, istället blir inget gjort. Det speglar sig väl i tankarna. Trots att jag är en väldigt lugn person utåt sett, är det långt mycket mer som sker på insidan; vi introverta har ju ett väldigt rikt tankeliv och tenderar att fantisera mycket. När jag väl fastnat i en tanke så finns det ibland inget slut på den vilket gör att jag inte blir riktigt klok på mig själv haha.

Det inre kaoset som ibland kan uppstå får mig att bara vilja stanna upp och ta en paus och sortera lite bland tankarna. I sådana stunder passar det mycket bra att ta sig en stor kopp te och blogga lite =)

Jag hoppas att den kommande nystarten bringar mig fler insikter om mig själv, andra och livet(och lite mer energi så man orkar hålla sig vaken i mörkret) samt sinnesro så att jag kan ta en sak i taget, och kanske hinna med en del av det jag vill. Man kanske borde ta några lektioner i mindfulness? 😉

forhoppning

Tid för julfester!

Elin:
Såhär års är det många jobb och skolor som anordnar julfester. Julfester kan vara supermysiga tillställningar med god mat, bra musik och härlig julstämning. Men trots det är det med blandade känslor som jag går på dessa jippon.

Mina erfarenheter av julfester är hög ljudvolym, skräniga människor som tävlar om vem som syns och hörs mest samt stora mängder alkohol (vilket gör människor ännu gapigare och avsevärt minskar chanserna för djupa och förtroliga samtal). Samtidigt som jag egentligen bara vill gå hem tvingar jag mig att stanna kvar. Anledningarna är att jag inte vill anses som otacksam, eftersom festen finansieras av jobbet som ett tack för en bra arbetsinsats under det gångna året, och att jag inte vill få stämpeln ”den tråkiga” mer än vad jag redan har.

julfest
Foto: Elin Fredriksson

När jag väl kommit hem från dessa fester, många timmar senare, har det hänt att jag darrat av frustration. Jag har tvättat av mig sminket, bytt om till pyjamasbyxor och lagt mig i min sambos famn och gråtit. Jag har gråtit för att jag varit helt utmattad av att försöka orka med det sociala spelet, för att jag försökt att passa in men ändå inte lyckats och för att hela kvällen upplevts som ett socialt övergrepp där jag känt mig maktlös i att påverka min situation. Men mest av allt har jag gråtit för att jag svikit mig själv istället för att stå upp för mina behov och för vem jag egentligen är.

Jag önskar att årets julfest blir annorlunda och att jag kan hantera situationen bättre. Och jag hoppas att du som eventuellt känner som jag, har mod nog att vara sann mot dig själv. Det är otroligt svårt men det vinner vi på i längden. Vi får hjälpas åt och peppa varandra!

Alla känslorna

fullsizerender

Helena:
Känslor. Alla dessa känslor. Ibland känns det som att de fastnar i bröstet och magtrakten. Ibland känns det som att känslofiltret är ur funktion och alla känslor och hjärtat sitter utanpå kroppen. Men den röda tråden är att de alltid finns där. Känslorna. I mängder, volymer, bredd och djup.

Den sista tiden har det inte riktigt funnits någon stabilitet alls i mina känslovändningar. De har kunnat göra totala u-svängar på kortare tid än jag är van vid. Jag är van vid mycket känslor. Men inte på det här sättet.

Jag lever i kontrastens tid. Jag har fått två superfina besked de sista dagarna. Men samtidigt oroar jag mig för relationer, vår värld, mina ungdomars framtid, min arbetsroll och mycket mer. Vilket gör att jag inte alls är så glad som jag borde vara. Jag är alltså så himla lyckligt lottad, men kan inte glädjas och det i sin tur ger mig dåligt samvete.

Livet alltså.

Känslor alltså.

Jag vet inte jag, men det vore väl ändå ganska skönt med en pausknapp ibland? Eller att en kunde lära sig att känslorna faktiskt är känslor som kommer passera så småningom. Som fina Zandra Lundberg (yogalärare som jag följer på Instagram och som alltid skriver så himla klokt) så bra skrev för ett tag sedan:

En känsla kan vara sjukt intensiv. En period kan den hålla greppet så hårt om hjärtat att det känns som om den aldrig kommer att gå över.
Men det gör den.

Sen blossar den upp igen, med full kraft. Och försvinner. Smyger sig på. Försvinner. Triggas igång av en ny händelse. Försvinner på nytt.
Jag har försökt hålla fast känslor. Krampaktigt hållit förälskelser vid liv. Burit sorgen och hatet som om den vore en metallrustning jag stelbent behöver klampa omkring med.

Enter: acceptansen.
Ingenting varar.
Känslan smyger på bakifrån, blossar upp hastigt eller triggas på nytt.
Så jag observerar det.
Hej hej. Där var du igen ja. Dig känner jag igen.
Jag tänker inte hålla fast vid dig, men jag skapar utrymme för dig att finnas till.

För jag vet nu, du är bara på besök i den här kroppen. Oavsett om jag vill det eller inte så är det bara en sak som är helt säker: den här känslan kommer inte stanna förevigt.

Ord som jag läst jag vet inte hur många gånger den sista tiden<3. Och som jag kommer fortsätta läsa eftersom jag behöver det. Kanske behövde också någon av er läsa samma ord?

Var rädda om er.