Tysta peppen

Hej på er! Klockan 7 igår morse fick jag sms om jag kunde tänka mig jobba på mitt extrajobb då en i personalen blivit sjuk. Det tyckte jag passade fint och eftersom vi jobbar dygnspass så blev det helt enkelt ingen Tyst pepp igår. Men idag kommer den! Vi kör igång med den direkt.

thumb_Skärmavbild 2015-11-10 kl. 1.01.13 em_1024

Karins Konstgrepp har jag följt under en lång tid, både hennes blogg, instagram och podd (sörjde mycket då podden lades ned). Hon utmanar oss följare med att ifrågasätta vad som är fult och fint, måste det verkligen uppdelas? Sedan har hon ett sådant sunt perspektiv på kroppar, jag minns tydligt när hon gav oss 3 steg för att få en snygg mage: ”1. Nyp lite i magen 2. Säg ‘det här var en snygg mage’ 3. Klart” Ja, ni hör ju, vettig och fin människa. Nu härom dagen såg jag bilden ovan på hennes instagram och blev så himla berörd. Då jag läser mycket om självmedkänsla nu tänker jag att detta är precis vad det är<3.

How_Your_Personality_Matures_with_Time_SOURCE_stocksnap

Susan Cain skriver på Quiet Revolution väldigt intresseväckande om hur våra personligheter kan utvecklas när vi blir äldre.

thumb_Skärmavbild 2015-11-10 kl. 1.26.09 em_1024Väldigt passande, då jag just nu skriver om Myer Briggs personlighetsindikator, har det nu lanserats en ny hemsida om personligheter! Hemsidan heter TypoCafé och det är personer från HSP Sverige som ligger bakom den. Såhär skriver de om hemsidan:

”Sedan några månader tillbaka har den nya webbplatsen vuxit fram och när detta skrivs inrymmer den redan ett drygt åttiotal artiklar utifrån tre olika personlighetstypologier, där HSP utgör en av dem. De övriga två är Myers-Briggs Type Indicator (MBTI) och Enneagram. Syftet är att stimulera intresset för kunskaper och diskussioner om personlighetsläror, och detta görs med artiklar på olika nivåer”

Hur bra låter inte detta? Här kommer jag absolut hänga och lära mig mer och hämta inspiration.

Skärmavbild 2015-11-10 kl. 1.40.01 emAvslutningsvis bjuder jag på lite söta kattor<3. Nu har ju Halloween redan varit men tänker att den är värd sina korta minutrar. Klicka på bilden så kommer ni till videon!

Tysta peppen

Hej på er.
Jag har dragit på mig någon infektion eller liknande, går omkring med ömmande munsår och värk i käken som kulminerar uppe i mitt högra öra. Halvdan start på veckan men jag ser ändå fram emot den. På fredag reser jag nämligen till Uppsala för att hälsa på min lillebror och ett gäng vänner. Ser väldigt mycket fram emot det! Men innan dess, lite tyst pepp till oss alla<3.

Som ni vet har jag nyligen upptäckt begreppet självmedkänsla (self compassion) och känt att jag har hittat hem. Härom dagen tittade jag på ett TED-talk med Kristin Neff, som är en av de som forskat mest om detta, där hon pratar om skillnaderna mellan självkänsla och självmedkänsla. En riktigt bra introduktion till ämnet som jag tycker ni alla ska kika på!

0317well-blogSpan

Visste du att det, enligt forskning, är väsentligt att ha meningsfulla och djupa samtal för att vara lycklig? Ja, som introverta personer så förstår säkert många av er det, eftersom kallprat mest tar av vår energi. Men detta förvånade forskarna själva, som trodde att det var viktigare att åtminstone ha många kallprat än ett fåtal meningsfulla samtal. För oss, som snarare har detta som bränsle för att fungera, är det kanske inte en lika stor överraskning, men däremot väldigt intressant med forskning som skriver om detta! Artikeln om denna studie kan du läsa om här.

My_Daughter_Finds_Her_Voice_Hero

Jennifer Mattern beskriver så himla fint hur hennes tysta dotter finner en styrka och röst i och genom sitt introverta sätt. Jag uppskattar verkligen välskrivna och personliga berättelser och denna lägger jag definitivt på minnet.

thumb_Skärmavbild 2015-11-01 kl. 11.56.43 em_1024

På tal om berättelser som berör. Jag bara måste tipsa er om sidan ”Humans of New York” på Facebook. Där publiceras bilder på olika människor som personen (personerna?) bakom sidan träffar och som berättar alla möjliga historier om sig själva. Här är det verkligen inte ”jag åt en hamburgare igår och tvättade en stor hög med kläder”-nivån utan det är de där berättelserna som hugger tag i en och som får en att komma personen nära inpå. Jag rekommenderar denna sida varmt, ett guldkorn i vardagen!

Kampdansen med meditationen

Nu är säkert kampdans ett begrepp för en annan typ av dans än den jag syftar på, men i detta inlägg får det en vidare betydelse, för annars blir nog rubriken lite… skum, haha.

Som ni vet har jag den senaste tiden kämpat en del med att meditera. Det finns något motstånd i mig som gör att jag inte riktigt kunnat omfamna det. Jag har fortfarande inte lyckats få till en fin rutin där jag har en bestämd stund på dagen där jag sätter mig i stillheten. Just nu kör jag mer på att göra det varje dag när andan faller på. Kanske inte riktigt så hållbart i längden och därför försöker jag experimentera med vilken tid på dagen denna rutin ska stabilisera sig på.

Det var egentligen när jag insåg att man inte behövde göra meditationen så svår som jag äntligen kände att detta kan jag nog bjuda in i min vardag på riktigt. Efter att ha fått rådet att börja med korta, korta stunder av stillhet för att sedan utöka dessa kändes motståndet på något sätt inte så relevant längre. För hur svårt kan det vara att stilla sig i två minuter av alla 576 som går på ett dygn (ja, jag använde en kalkylator för att räkna ut det där..)? Det känns liksom inte som en så stor utmaning längre och som att en person som jag, som aldrig trott att meditation ”är för mig”, faktiskt kan ändra sin uppfattning.

Sedan tror jag det är viktigt att hitta en meditation som går i linje med sitt hjärta. Som hjärtat är öppet för och som man kan återkomma till. För min del har detta varit självmedkänsle-meditationer. Dessa uppmuntrar mig inte enbart att sitta med alla mina känslor i nuet utan ger mig också ett verktyg för att uppmärksamma vad jag behöver när jag sitter med svåra känslor. Jag har ett behov av att låta känslor som sorg och ilska få finnas, det är helande i sig, men jag behöver också att jag frågar mig själv vad jag behöver för stöd just då från mig själv. 2eec1681bc134024f70166f20735d8c2

För att ta exempel så hade jag härom dagen blivit sårad av en persons ord. Jag kände mig himla liten och tillplattad. Personen hade inte menat att såra. Men orden och tonen rev i mig. För de sa att jag inte räckte till. Till att börja med åt jag choklad och reagerade precis som jag oftast gör när jag blir sårad; äter socker och vrider mig i negativa tankar. Det är mitt destruktiva sätt att hantera sådant på. Men efter ett tag tog jag ett beslut om att använda mitt nya verktyg istället för socker- och negativitetschocken.

Därför slog jag igång en ljudbok som jag laddat ner med självmedkänslemeditationer. Som om det var meningen bytte den precis kapitel till ett om att hantera svåra känslor. Författaren bad mig att välja en situation jag upplevt jobbiga känslor i och här var ju valet enkelt för min del. Hon ville sedan att jag skulle spela upp händelsen i tanken och hur jag hade känt. Efter det skulle man lägga händerna över hjärtat och upprepa några medkännande fraser såsom ”Må jag vara snäll mot mig själv” och ”Må jag acceptera mig själv som jag är”, med en mjuk ton. Dessa fick surra om och om i mitt huvud under säkert flera minuter. Sedan uppmuntrades man att verkligen lyssna efter vad det var en själv behövde höra just då och säga det till sig själv. Jag berättade för mig själv att jag kände med mig själv och att mina känslor är okej, att det är okej att vara ledsen när någon sårar en. Detta samtidigt som jag strök med handen över bröstet där hjärtat sitter.

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva min upplevelse av meditationen men orden tröst och lättnad tror jag sammanfattar den ganska väl. Jag kunde möta känslorna samtidigt som jag kunde hantera dem genom att finnas där för mig själv. Här lämnar jag mig inte ensam i tunga känslor utan jag erbjuder en omfamning och det ger mig en sådan tröst. För vi behöver alla det. Det är banne mig inte enkelt att vara människa alla gånger och då är det fint att ha den där famnen som en trygg hamn att återkomma till. På så vis tror jag det kan vara enklare att hantera att livet är pissigt ibland, för jag vet att min egna famn finns där och ta emot mig.

Så för mig är kampdans ett ganska bra ord för att beskriva min process med meditationen just nu. Jag kämpar verkligen för att inte låta motståndet eller destruktiva mönster ta över. Men när jag väl befinner mig i meditationen känns det lite som en dans där jag får släppa på känslor som jag hållit inlåsta under en lång tid. Kamp och dans, sida vid sida. Lite som livet egentligen.