When a flower doesn’t bloom

When-a-flower-doesn’t-bloom-you-fix-the-environment-in-which-it-grows-not-the-flower.

Sophie: Såg den här bilden häromveckan och fastnade verkligen för citatet i den. Det träffade verkligen rätt. För oss introverta är det så lätt att känna sig malplacerad, utanför och borta i olika sociala sammanhang där våra unika personligheter och beteenden inte är norm. Vi lägger skulden på oss själva: ”jag borde inte ha gått hit”, ”jag är inte lika rolig som andra”, ”jag passar inte in här” etc. Kanske borde vi försöka ändra det tankesättet till att det helt enkelt inte är rätt miljö för oss, här kan inte vi leva ut vår fulla potential.

För det är ju faktiskt inget som helst fel på oss, som vi är, utan vi har råkat bli placerade i sådana sammanhang som inte är menade för just oss. Vi måste lära oss att hitta våra sammanhang och miljöer där vi känner att vi får visa vilka vi är, på våra villkor. Miljöer där vår personlighet vattnas och får solljus så att den kan växa och blomstra =)

 

Den ständiga frågan

15135812_1324297207609939_2596634733699020842_n

Sophie: Varför är du så tyst? Varför säger du ingenting? Vad tänker du på egentligen? MEN SÄG NÅNTING DÅ!

Åh, den ständiga frågan som aldrig verkar försvinna… Känner ni igen er? Ibland kan jag undra exakt hur många gånger jag fått dessa saker sagda till mig under min livstid. Dessa olika meningar kunde få mig att må så dåligt, få mig att faktiskt undra vad det egentligen var för fel på mig. Jag var väldigt tyst, och är väl inte den mest pratglada nu heller(beror i och för sig på vem man umgås med) och ord som dessa drog ner mig. De fick mig att tro att jag var fel. Det var inte tillåtet att tänka, reflektera – vilket ju var det jag gjorde mest. Lyckligtvis har det blivit bättre med åldern, men åh, så frustrerande det är att se att dessa frågor förekommer än. Tror inte någon introvert kan ha undgått dessa själsligt förgörande ord. Kan vi inte bara få vara som vi är, bara få vara oss själva(för att citera Laleh, som jag för övrigt hört också är introvert)?

IMG_20160924_161728

Den introvertes karta

Sophie: Det här med att ladda batterierna och få någon slags sinnesro har aldrig varit så viktigt för mig som nu, med en kandidatutbildning, deltidsjobb etc. Det blir viktigare och viktigare för mig att få vara hemma den tiden jag faktiskt inte har något inplanerat. Tid i min fristad, där jag kan göra vad jag vill för att varva ner och må bra. Det innefattar oftast lite eller ingen kontakt med nån annan människa(förutom min sambo då), och soffhäng. Till synes kanske det verkar som att jag inte gör någonting alls, men det är ju inte sant. Jag utför en massa aktiviteter som får mig att må bra – jag doppar tårna i ensamtidsjön, klappar alla katter i husdjurslandet, laddar om i eremitgrottan, sover i vilolägesregionen, djupdyker i bokhavet eller fyndar i staden av onlineshopping.

15747635_10154818551078698_5564026699312564364_n(klicka på bilden för att göra den större)

Introspektion och reflektion är nyckeln, och det som får oss introverta att koppla av. Vilka platser på kartan brukar ni besöka? 🙂

Nytt år – ny energi! – eller?

Sophie: Efter en tids förberedelser inför jul och nyår samt massa jobb och studier så är jag rätt slutkörd mentalt. Hjärnan går på högvarv och även om man får en lugn stund erbjuds är det alltid något nytt som dyker upp i tankevärlden. Jag är en sån där typisk typ som vill göra alltid på en och samma gång, helst ska det redan vara klart! Men det tar ju på energin och i slutändan har man knappt fått gjort 20% av allt det där man ville. Den energilösheten som uppstår förstår jag nu att den beror inte bara på det faktum att jag är introvert, utan också pga högkänslighet. Att vara både introvert och högkänslig gör att man tar in mycket info, intryck osv så hjärnan blir lätt överstimulerad – kanske tom dubbelt så mycket?

Den där mentala utmattningen är en knepig sak, för det är inte alltid man bara kan sätta sig i lugn och ro och vila huvudet. Ofta räcker inte en liten stund heller, en veckas semester vore nog lagom ibland 😉

Har ni några knep för att koppla bort och ladda batterierna emellanåt?

img_20161008_143729

Tysta peppen!

Sophie: Jag läste att den 2:a januari tydligen var World Introvert Day, jag visste inte att det fanns en sådan dag ens men det är ju hur härligt som helst! Även om det nu har passerat så kan vi peppa upp oss lite ändå tycker jag =) Nu kickar vi igång det nya året med ett bildregn!

15

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

Tysta peppen

Sophie:
Hoppas ni har det bra så här i juletider! Själv har jag faktiskt redan fixat alla klappar och börjat pyntat smått här hemma. Har nog smittats lite av det faktum att Mix Megapol som bara kör julmusik nu spelas på jobbet dagarna långa.

Tänkte bidra med lite tyst pepp igen,  kör ett bildregn som vanligt =) Jag älskar den första bilden, förresten- så bra!

12

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

Nya förhoppningar

Sophie:
Många brukar tycka att hösten eller nyår känns som en nystart på året, som brukar innebära nya mål, ambitioner och förhoppningar. För mig känns det väldigt aktuellt just nu, känslan av nystart, i och med att jag snart fyller år. Det blir som att man får en ny chans att kunna bli den personen man vill bli. Det är många tankar och funderingar som dyker upp: vad ska jag lägga extra tid på, vad vill jag lära mig, vad vill jag hinna uppnå tills nästa födelsedag?

En del av mig blir ivrig och listar upp en massa saker som jag vill hinna med, medan den andra delen(långt bort i bakhuvudet) säger; kanske är det dags att ta det lite lugnt?

Jag har en tendens att ta på mig för mycket på en och samma gång, är något otålig och vill helst att allt ska vara gjort igår. Sådant leder ofta till det motsatta, istället blir inget gjort. Det speglar sig väl i tankarna. Trots att jag är en väldigt lugn person utåt sett, är det långt mycket mer som sker på insidan; vi introverta har ju ett väldigt rikt tankeliv och tenderar att fantisera mycket. När jag väl fastnat i en tanke så finns det ibland inget slut på den vilket gör att jag inte blir riktigt klok på mig själv haha.

Det inre kaoset som ibland kan uppstå får mig att bara vilja stanna upp och ta en paus och sortera lite bland tankarna. I sådana stunder passar det mycket bra att ta sig en stor kopp te och blogga lite =)

Jag hoppas att den kommande nystarten bringar mig fler insikter om mig själv, andra och livet(och lite mer energi så man orkar hålla sig vaken i mörkret) samt sinnesro så att jag kan ta en sak i taget, och kanske hinna med en del av det jag vill. Man kanske borde ta några lektioner i mindfulness? 😉

forhoppning

”Allt blir bra”

img_20161015_135645

”Allt blir bra” var ord som någon (en klok person) sa till mig i somras när jag inte mådde bra. Det var ord som jag inte riktigt trodde på men som betydde väldigt mycket när den här personen sa dem. För när man själv inte hittar styrkan hjälper det att någon annan kan tro och inge hopp.

Jag möter just nu både i mitt arbete och på min fritid många människor som mår dåligt och som är oroliga. Deras vardag kantas av ångest, depressioner och hopplöshet. Till alla dem vill jag ge de ord som någon gav till mig i somras: Allt kommer bli bra. Allt blir bättre till sist.

Jag vet att orden kan vara svåra att tro på. Och ibland kanske de snarare provocerar för att de inte stämmer överens med vad resten av världen säger. Men ändå. Du är värd att få vila i de orden idag. Om det så bara är för idag, en timme eller en liten stund så behöver vi alla ibland få vila i känslan och tryggheten av att allt kommer bli bra.

Vila och hämta kraft. Luta dig mot en vän, gör något du tycker är roligt, ät godis, dansa till din favoritmusik, var ute i naturen, andas in den friska höstluften, skratta åt dåliga videoklipp på Youtube. Vi är alla människor och vi behöver vilan ???. Det är då vi orkar fortsätta kämpa i denna värld.

”Allt blir bra”

/Helena

Sophie: Gästbloggare på Blygmodig

Hej kära läsare! Idag har jag något väldigt roligt att dela med er, nämligen att jag inte längre kommer blogga själv på Blygmodig! Från och med nu kommer även Sophie skriva här (hon ska få presentera sig själv alldeles snart). Jag ser så himla mycket fram emot att få liv i bloggen igen med Sophies hjälp och jag tror det kommer bli väldigt bra. En liten detalj är att vi framöver kommer markera vem som skriver genom att skriva under med vårt namn. Men nu ska jag sluta skriva och låta er lära känna Sophie lite bättre!

IMG_20160825_114736

Hej allihopa!
Sophie heter jag, är 22 år och bor i Stockholm.
Jag är introvert, blyg ibland och har tendenser till social fobi. Det är några ganska stora och utmärkande personlighetsdrag hos mig, men det är inte hela min personlighet. I övrigt älskar jag t. ex musik, närmare bestämt hårdrock, och att kolla på film, läsa, tänka, reflektera och så klart umgås med nära och kära.

Jag har dock inte alltid tänkt på det sättet kring mina personlighetsdrag. Under lång tid var jag övertygad om att det var hela min identitet, och att det var helt fel att vara så. Alla normer som finns i vårat samhälle som säger till oss att vi ska vara utåtriktade, gilla att umgås i grupper, vara framåt, visa upp oss och ta för oss fick mig att tro att jag inte passade in eftersom jag för det mesta inte gillade att göra någon av de här sakerna. Det gör jag för det mesta fortfarande inte, men ända sen jag förstod varför jag inte gillade de här sakerna, pga introversionen, så blev det lite lättare. Jag kunde förstå saker på ett annat sätt nu, och lära mig att acceptera mig själv mer. Det är inte fel på mig, det är samhället som har för snäva normer.

Jag kommer att gästblogga här lite då och då, om ämnen som rör introversion, blyghet, social fobi m.m. Till en början siktar jag in på 1 inlägg/vecka. Jag ska försöka varva lite allmänna funderingar kring de här ämnena med mer personliga inlägg där jag tar med lite egna erfarenheter samt lite mer peppande inlägg. Jag har inte bloggat innan men just introversion och blyghet är något jag brinner för och jag vill vara med och sprida ordet om detta och lyfta fram den tysta personligheten. Jag tycker att Blygmodig är ett fantastiskt initiativ till att göra just detta och jag är tacksam över att få vara med på ett hörn och berätta om mina tankar och erfarenheter kring detta.

Vi ses!
/Sophie