Alla känslorna

fullsizerender

Helena:
Känslor. Alla dessa känslor. Ibland känns det som att de fastnar i bröstet och magtrakten. Ibland känns det som att känslofiltret är ur funktion och alla känslor och hjärtat sitter utanpå kroppen. Men den röda tråden är att de alltid finns där. Känslorna. I mängder, volymer, bredd och djup.

Den sista tiden har det inte riktigt funnits någon stabilitet alls i mina känslovändningar. De har kunnat göra totala u-svängar på kortare tid än jag är van vid. Jag är van vid mycket känslor. Men inte på det här sättet.

Jag lever i kontrastens tid. Jag har fått två superfina besked de sista dagarna. Men samtidigt oroar jag mig för relationer, vår värld, mina ungdomars framtid, min arbetsroll och mycket mer. Vilket gör att jag inte alls är så glad som jag borde vara. Jag är alltså så himla lyckligt lottad, men kan inte glädjas och det i sin tur ger mig dåligt samvete.

Livet alltså.

Känslor alltså.

Jag vet inte jag, men det vore väl ändå ganska skönt med en pausknapp ibland? Eller att en kunde lära sig att känslorna faktiskt är känslor som kommer passera så småningom. Som fina Zandra Lundberg (yogalärare som jag följer på Instagram och som alltid skriver så himla klokt) så bra skrev för ett tag sedan:

En känsla kan vara sjukt intensiv. En period kan den hålla greppet så hårt om hjärtat att det känns som om den aldrig kommer att gå över.
Men det gör den.

Sen blossar den upp igen, med full kraft. Och försvinner. Smyger sig på. Försvinner. Triggas igång av en ny händelse. Försvinner på nytt.
Jag har försökt hålla fast känslor. Krampaktigt hållit förälskelser vid liv. Burit sorgen och hatet som om den vore en metallrustning jag stelbent behöver klampa omkring med.

Enter: acceptansen.
Ingenting varar.
Känslan smyger på bakifrån, blossar upp hastigt eller triggas på nytt.
Så jag observerar det.
Hej hej. Där var du igen ja. Dig känner jag igen.
Jag tänker inte hålla fast vid dig, men jag skapar utrymme för dig att finnas till.

För jag vet nu, du är bara på besök i den här kroppen. Oavsett om jag vill det eller inte så är det bara en sak som är helt säker: den här känslan kommer inte stanna förevigt.

Ord som jag läst jag vet inte hur många gånger den sista tiden<3. Och som jag kommer fortsätta läsa eftersom jag behöver det. Kanske behövde också någon av er läsa samma ord?

Var rädda om er.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *