Jag valde inte att vara stark

14971579_10154718940354438_2023910806_o

Idag har jag tvingat mig att följa snöflingornas väg mot marken för att fokusera på något annat än allt i huvudet. Idag har jag lyssnat på ”Mambo No. 5” sextio gånger på högsta volym för att jag inte klarar av musik som har en hint av något ledset i sig. Idag har jag gått ut utan långkalsonger för att jag hellre känner den isande kylan i låren än alla känslor i bröstet.

Dagar med för mycket oplanerad tid är inte mina favoritdagar just nu. Så länge jag har saker att göra, som att jobba eller träffa folk, funkar vardagen. Men alltså. Egentligen funkar den ju inte.

När jag förut gick min promenad med stumma ben, kom en insikt till mig. Den löd något i stil med: ”Man väljer väldigt sällan själv att vara stark”.

Hade jag fått välja detta år hade jag helst sluppit att vara tapper, tålig och stark. Jag hatar hela paketet som kommer med att vara stark. Att bita ihop. Att stänga av sina känslor. Att tvinga sig upp ur sängen när man egentligen inte vill. Att tappa matlusten. Att sova oroligt. Att bli lättirriterad och sedan ha dåligt samvete för att man snäst åt någon fin människa.

Jag är trött idag och jag skriver mer personligt än jag kanske egentligen vågar. Men jag mår inte bra. Jag är tacksam för alla minuter på dagen jag kan känna något annat än oro, rastlöshet eller hur tårarna vill komma. Och jag är så rädd för att det ska bli värre istället för att vända. Det är nästan det värsta. Att tro att det kanske kommer bli ännu tuffare än det redan är.

Jag vet att jag är stark och att den här perioden kommer göra mig ännu starkare. Jag vet att jag klarar mig och kanske kommer se detta som lärorikt eller whatever efteråt. ”What doesn’t kill you makes you stronger” som vissa så gärna häver ur sig. Men jag har inte valt det själv och jag förstår inte riktigt grejen med att tvingas bli stark och att det ska vara något att vara stolt över. Jag vill bara slippa. Men det fungerar ju inte så.

Därför fortsätter jag att vara ofrivilligt stark. Och därför behöver jag nog snart hitta en annan låt än ”Mambo no. 5” att ha dunkandes i öronen.

/Helena

8 reaktioner på ”Jag valde inte att vara stark”

  1. ”Allt blir bra” <3

    (Jag ville skriva några tröstande ord men det gick inte utan att det lät klyschigt. Därför höll jag det kort och återkopplade till ditt näst senaste inlägg som du skrev så himla fint.)

  2. Hoppas du får må bättre snart! Du verkar vara en sån bra människa som inte förtjänar att må som du gör just nu.

    (När jag ändå skriver skulle jag vilja inflika ett önskemål om inläggen, vilket är att det skulle uppskattas om skribentens namn står överst i inlägget och inte i slutet, så man slipper skrolla ner för att se vem som skriver innan man börjar läsa. Bara en detalj jag tänkt på. Så kul att ni är flera som gör inlägg nu!)

    1. Tack för dina fina ord Isabelle! De värmer.
      Bra förslag! Ska ta upp det med Sophie och Elin också.
      Hoppas du har en fin kväll<3

      /Helena

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *