Resa ensam

section_vietnam

Jag tror det började för närmare ett år sedan. Ett ordentligt sug efter att resa. Jag som under många år bara velat vara hemma i Sverige började känna mig lite instängd och som att jag behövde komma härifrån. Jag ville resa själv, långt bort och länge. Jag började drömma om Vietnam och Östasien och pinnade en hel hög med bilder därifrån på Pinterest. Än idag är det ett land jag verkligen vill resa till. Men som livet är just nu vare sig vill eller kan jag vara borta så länge som det kräver (eftersom jag skulle åka tåg dit på transsibiriska järnvägen).

201572412531511001153740_sbig

Istället drömmer och planerar jag för en tågluff i Europa. Till Berlin och Kroatien. Eller kanske Italien, Spanien eller Grekland? Jag vet inte än. Men jag vet att jag ska åka. Helst två veckor i September. Själv. Jag är säker på att jag vill åka ensam men vet att jag nästan kommer vilja dra mig ur av nervositet när det närmar sig eftersom jag aldrig gjort det förut. Men samtidigt vet jag inget jag längtar så mycket efter som just det. För att peppa mig själv läser jag om andra som rest solo och det jag förstår utifrån det jag läst är att det verkar vara.. toppen?

AUR3UV5Q

Tänk att bestämma helt själv vad jag vill göra, inte behöva vara beroende av någon annan. Att få känna efter helt och fullt vad jag vill göra. Kanske vill jag bara läsa en bok på stranden hela dagen eller hitta på något mer äventyrligt? Jag gillar tanken på att träffa nya människor under resans gång och umgås med dem jag känner att jag klickar med. Och sedan vara själv precis hur mycket jag vill och känner för, utan dåligt samvete.

uu1ubkesckj6ugioezo0

Ni förstår ju på bilderna att suget inte direkt minskar när jag surfar runt på pinterest och pinnar bilder? Jag vill åka nu, bums!

Har någon av er varit ute och rest på egen hand? Kan inte ni skriva en rad i kommentarerna eller rent av ett mail till mig? (blygmodig@gmail.com) Det vore så kul att få ta del av era erfarenheter, tips och tankar!

16 reaktioner på ”Resa ensam”

  1. Åh vilka härliga bilder, nu blev ju jag också helt galen sugen på att ge mig av!

    Jag reste ensam till Frankrike förra året, dock på språkkurs så lite folk ”tvingades” jag ju till att träffa (främst i positiv bemärkelse). Men större delen av tiden förfogade jag ändå helt själv över och det var verkligen så härlig! Jag kan verkligen rekommendera dig att åka! Om du vill läsa mer om min resa så skrev jag lite blogg under resan:

    https://johannecy.wordpress.com/

    Kanske framförallt det här inlägget om mina tankar om ensamresande:

    https://johannecy.wordpress.com/2015/06/30/le-troisieme-jour-voyager-seul/

    Bara hör av dig om du vill veta mer. 🙂

    Kram!

    1. Åh, tack för pepp och bloggtips! Var inne och kikade lite snabbt och såg ju helt fantastiskt ut <3. Tack för att jag får höra av mig, det gör jag säkert! 🙂

      Kram!

  2. Nu fick jag massa nypepp på ensamresa!
    Jag har längtat efter precis samma sak vääääldigt länge och nu typ bestämt att det ska bli av i höst. Och jag funderar också på Italien eller Grekland.
    Har rest en hel del förut men alltid i sällskap med familj eller pojkvän. Åh, tänk att bara dra iväg på äventyr helt själv och ta dagarna som de kommer… =)
    Varifrån är de där två sista bilderna, vilka land?

    1. Åh, men vad härligt Louise! Då blir jag liksom än mer pepp, när andra blir pepp på samma sak, haha. Vad roligt att du bestämt dig för att åka – peppar dig än mer!

      De bilderna är från Kroatien! Jag har varit där tidigare och det är helt fantastiskt vackert där.

      Vi får höras mer om detta känner jag när det närmar sig för oss båda!

      Hoppas du har en fin kväll 🙂

    1. Åh, tack Anna, det ska jag definitivt gå in och läsa! Kikade in på bilderna nu och det såg ju så himla fint ut <3

      Kram tillbaka!

  3. Vilka bilder! Blir supersugen på att resa :)!

    Jag flyttade utomlands ensam en gång (råkade iof bara bli några månader, men hade tänkt bo där). Bodde hos en internetkompis jag bara träffat en gång innan, och sen själv. Var superläskigt (grät och fick jätteångest innan jag åkte) men växte som människa, även fast det slutade lite olyckligt. Ångrar det absolut inte.
    Nu funderar jag på att åka på nån volontärresa framöver, en sån där man tar hand om djur, typ pandor eller sköldpaddor eller nåt.

    Tror ensamresor är super för de som trivs att vara mycket med sig själva. Min sambo reste själv i 2 veckor förra sommaren, men han tyckte det var jätteensamt. Men han vill helst ha sällskap jämt så det kanske inte var så konstigt…

    1. Jag anar att det kommer vara så för mig med, Savanna, superläskigt men att jag kommer växa någon liten bit åtminstone som person. En volontärresa med djur lät ju himla fint <3 det tycker jag att du ska satsa på!

      Ja, det är nog en förutsättning, att man uppskattar sitt eget sällskap och är åt det introverta hållet.

      Hoppas du fått en fin start på veckan!
      /Helena

  4. Vilken bild! Och ja, jag känner igen din längtan efter ensamresande, som en pirrig, läskig längtan efter något svårt och nytt som man vet att man skulle växa (och njuta av). Har rest ensam några gånger, först på språkresa 3 veckor när jag var 15. Jag åkte en vecka själv till Sicilien när jag var 24 (och nu när jag tänker tillbaka känner jag mig superstolt och modig). Nu när jag har familj åker jag gärna ensam på korta saker kanske en dag eller natt (för att jag helt enkelt dör inombords av att vara ifrån mina barn), t ex spa, retreatdagar, yogadagar. Jag lockas så av det där att växa av uppgiften, att samla energi och erfarenheter alldeles på egen hand. Att få tid med sina tankar, göra som man vill, kompromisslöst. Jag drömmer om att vandra någon pilgrimsled i kanske Spanien (det där med tystnad, utmaning och utveckling lockar), eller åka på yoga eller surfresa själv! Hoppas du kommer iväg (och sen skriver om det såklart!) Kram och tack för inspo!

    1. Hej Lotta!
      Du beskriver det så himla bra, det är verkligen en pirrig och läskig känsla som etsat sig fast och som bara vill att man gör något av den. Jag har bokat en konsertvbiljett i Berlin nu den 12/9 så att jag ska ha svårare att dra mig ur när det närmar sig 😉

      Jag tycker verkligen att du ska vara stolt över dina resor! Och tycker det låter så klokt att åka iväg över dagen och anpassa ensamhetsresandet till det liv du nu lever. Pilgrimsleder låter verkligen spännande, men så himla.. läskigt samtidigt. Det är så härligt att få drömma!

      Tack för peppen <3 <3

      Kram!

  5. Så häftigt och modigt att resa själv! Känns som att det är ganska ovanligt, men jag har ingen aning egentligen. Har dock en kompis som gjort det i ca 2-3 veckor och hon tyckte att det var bland det bästa hon gjort. Ett väldigt intressant ämne oavsett. Det bästa verkar vara att enbart göra det man själv verkligen vill och slippa rätta sig efter någon annan.
    Till viss del skulle jag vilja testa någon gång, men det skulle nog bli alldeles för ensamt fort, för jag vågar aldrig ta initiativet att prata med okända människor, och det är ytterst sällan någon börjar prata med mig.
    Sedan är jag nojig över vad andra ska tycka, både nära och kära när man berättar att man ska resa själv (känns som att de flesta skulle reagera i stil med ”Va?! Varför i hela friden skulle man vilja resa själv?”) och även alla man stöter på under resan, allt ifrån hotellpersonal till servitörer. Jag går inte ens på restaurang själv här, så att göra det utomlands känns ännu mer avlägset. Nu var inte min mening att komma med negativa synpunkter, jag reflekterar bara över hur jag känner.
    Tycker det är så coolt hur som helst, hoppas din drömresa blir sann, lycka till! 🙂

    1. Hej Isabelle och tack för din kommentar! 🙂
      Ja, det är ju en himla balansgång det där. Att utmana sig själv men samtidigt inte ta sig vatten över huvudet så att man enbart mår dåligt och känner sig begränsad. Jag anar att min resa kommer gå i vågor, ena stunden kommer jag känna mig stark och älska att bara ha mig själv som eget sällskap. I nästa kommer jag förmodligen känna att jag är världens mesigaste och undra varför jag ens fick för mig att åka, haha 😉

      Jag tror det viktigaste är att lyssna inåt. Känna i magen och hjärtat vad man verkligen vill och det är det man ska gå på. Jag brukar må som bäst då. Och det är så olika från person till person, vilket också är det fina.

      Tack för lyckönskningen!

  6. Jag reste ensam i Östeuropa för två år sedan, främst för att jag inte orkade vänta på något resesällskap som ville besöka de platser jag ville besöka. Jag var borta i två och en halv vecka, reste i tre länder och hade bokat alla hotell och de flesta resrutter innan, för att underlätta min resa. Jag kan bara säga att fördelarna övervägde nackdelarna! Även om det inte är så kul alla gånger att äta ensam eller vandra på okända gator i skymningen är det fantastiskt att kunna välja själv vad man gör och när och att våga resa på egen hand och upptäcka ställen man drömt om att besöka. Jag gick på bio, museer och promenader på dagarna och på konserter på kvällarna, var väldigt spontan, beroende på vad städerna hade att erbjuda. Ibland pratade jag med lokala, ibland med någon annan turist. Jag tycker du ska satsa på att åka iväg själv, det är oerhört givande!

    1. Anna, det låter ju helt underbart, din resa! Jag vill också göra så som du beskriver, att känna in ställena jag besöker och ta dagen lite som den kommer. Längtar även efter att visa för mig själv att jag kan klara mig helt själv på en resa, tror jag skulle växa väldigt mycket av det. Promenader, museum och konserter – låter precis som jag vill ha min resa. Vilka länder besökte du när du var i Östeuropa och vilka var favoriterna och varför?

      Tack för att du delade med dig och för pepp!
      /Helena

      1. Vad kul att få ett svar – såg det först nu ? Jag är väldigt intresserad av forna Sovjet och Östeuropa, och ville främst besöka Moldavien och en utbrytarrepublik där som jag har läst mycket om och studerat – Transnistrien. Jag flög till Bukarest, Rumänien och spenderade några dagar där. Den staden skulle jag gärna återvända till, den påminde mig om Paris. Jag skulle gärna se mera av landet, inte minst Transsylvanien. Därefter reste jag till Moldaviens huvudstad med buss. Chisinau är ganska litet – där saknade jag resesällskap för det var lite svårt att sysselsätta sig på egen hand, men jag gick på en fantastisk konsert en av kvällarna med unga talanger. Sedan åkte jag med minibuss till Tiraspol ”huvudstad” i Transnistrien och fick äntligen se den lilla självutnämnda republiken. Jag såg staden bl.a. med en lokal guide och gick på svensk bio – Sveriges ambassad visade filmen cockpit på en av biograferna i ett projekt för att ena landet. Sedan tog jag tåg till Odessa och buss till Kiev någon dag senare. Kiev hade jag besökt innan, den staden är fin. Jag gick på opera en kväll, biljetterna är väldigt billiga. Jag flög hem därifrån, faktiskt enbart några dagar innan protesterna på Majdan började. Det var märkligt att vara där bara någon tid innan, märktes inget av oron på ytan.

        Jag hoppas du bestämmer dig för att resa själv om det är något du drömmer om! Kände verkligen att det gav mig mycket att göra det, både under resan och efteråt!

  7. Hej!
    Jag reste själv 2 veckor till Mallarna när jag var 24. Ville det verkligen och det gav mig mycket. Träffade nya människor. Reste när jag var 44 ensam till Grekland och det var också bra!
    Har annars rest med andra. Tycker absolut att du ska resa själv. Man växer och får så mycket.
    Kram Carola

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *