Hur introverta kan förändra världen

tumblr_mvrqonDOyl1ro5ncpo1_1280

Som uppväxt i frikyrkans värld har jag fått med mig från tidig ålder att man ska hjälpa de som är utsatta. Varje söndag gav vi kollekt till någon kyrka eller biståndsorganisation som arbetade i länder där många fattiga bodde. Ibland hände det också att någon som varit ute tillsammans med dessa organisationer hade med sig bilder från sin resa och berättade om olika människoöden. Jag mindes att jag tyckte det där var fascinerande och längtade redan som liten efter att få åka utomlands och göra skillnad. Sedan jag blivit äldre har jag ifrågasatt detta med att vi priviligierade ska resa ner och hjälpa fattiga människor, men det är en annan diskussion.

Något jag också fått med mig från min uppväxt i kyrkan är uttrycket att ”ha ett öppet hem.” Med detta menas att man har ett hem där människor kan komma och gå som de vill. Det handlar om gästfrihet och öppenhet gentemot andra, ofta inte lika privilegierade, människor. Att ha ett sådant hem var något eftersträvansvärt som kristen bland de jag hängde mycket med. Och när jag hörde människor berätta om hur gäster kunde komma över och diskutera livsfrågor eller problem runt matbordet en vanlig torsdagskväll tyckte jag det lät fantastiskt. Det var inbjudande och varmt och man gjorde något kärleksfullt och viktigt i det lilla. Jag bestämde mig för att jag också skulle ha ett sådant hem i framtiden. Något, som ni säkert redan listat ut, jag senare fått inse inte går ihop med denna introverts batterier som har en tendens att laddas ur när hon umgås med för mycket folk.

Ett annat sätt att göra världen bättre i mina kretsar var att bli aktivist och göra aktioner på stan. Prata med folk om aktuella frågor och värva dem till vår organisation. Detta kände jag redan då inte var min grej på grund av min sociala awkwardness, men samtidigt gillade jag själva idéen med att vara aktivist och göra skillnad och kände skam över att jag inte klarade av det.

Vad jag insett i efterhand är att jag framförallt presenterades extroverta sätt att förändra världen på när jag var yngre. Många tror precis som jag gjorde att det främst är så man gör för att vara en god människa och bidrar till en bättre värld.

Vi har även fått för oss att de som förändrar världen är utåtriktade och handlingskraftiga personer som har talets gåva. Men då glömmer vi människor som Rosa Park som tyst men kraftfullt gjorde skillnad på den där bussen i USA. Hon beskrevs alltid som tystlåten och försiktig. Inte som högljudd och tvärsäker.

Det finns en enorm styrka i tystnaden. I den får vi tid att reflektera över hur världen ser ut idag. I den kan vi stanna upp och inse att vi inte kan fortsätta som vi gjort tidigare. I den kan vi upptäcka att vi behöver varandra för att överleva. Det finns fler sätt än de extroverta att finnas för människor i nöd. Du behöver inte stå på stan och värva medlemmar om du nu inte trivs med det. Istället kan du besöka Frälsningsarméns soppluncher och sitta i samtal om livet med någon som varit med om mycket. Eller så startar du en blogg och skriver om det ditt hjärta bultar för och når ut till människor på det sättet.

Att känna en glädje i den här världen som vi lever i är viktigt, och därför tycker jag att vi introverta ska göra sådant som vi trivs med. Det är också lättare att hjälpa med batterier som är laddade. Sök därför efter det forum som du själv känner ger ditt hjärta kärlek och engagemang. Det är nämligen där du ska vara.

6 reaktioner på ”Hur introverta kan förändra världen”

  1. Ja men det är ju det här som är så härligt! Att man inte måste hitta sätt för att klara av de där sakerna man tror att man måste göra för att man är uppfödd med dem, eller invand, eller tror att alla andra gör. Utan att det finns andra sätt, och att de också är rätt! Gäller att omprogrammera hjärnan bara .-) Jag är superglad över att du och andra smarta personer hjälper till att öppna ögonen (på mig i alla fall!)

    1. Ja, visst är det fantastiskt att inse det? Att världen inte är den lilla fyrkantiga kartong som vi många gånger lärt oss. Vi kan ta steg utanför den och upptäcka nya sidor hos oss själva och andra. Tar lite tid att omprogramera såklart 😉 men så värt! Tack för dina ord Lotta <3

  2. Som barn hade jag också ett öppet hem,tyvärr klarar jag det inte så bra nu med fibro,migrän o introvert. Men mina barn med kompisar var alltid välkomna o jag var ju hemma (sjukpensionär)
    Det gav väldigt mycket bara att lyssna på dem.Med vuxna var det värre men har blivit bättre med årens erfarenhet.
    Jag gör vad jag klarar o det är i nuläget att ta emot katter. Djur ger så mycket o de får så mycket av mig det känner jag.

    1. Hej Anneli! Jag tycker du beskrev så fint att det gav väldigt mycket bara att lyssna på dina barn och att man på så vis kan ha ett öppet hem. Jag hoppas det kan bli något sådant om/när jag får barn i framtiden.

      Vad fint att du tar emot kattor, det är ju också ett typ av öppet hem som passar oss introverta. Är ju själv så kattkär och önskar jag kunde ta hand om ett dussin!

      Hoppas du får en fin fredag 🙂
      /Helena

  3. Jag brinner för skapandet, gillar att blogga och skriva av sig sina tankar och funderingar. Saknar dem samtalen bland människor, det ska vara så mycket ”ytligt” medan man själv vill snöa in sig på djupare plan. Då hjälper det att blogga om det även om det kan bli lite väl personligt ibland men det bjuder jag på.
    Skulle vilja ta tag i målandet/tecknandet igen. Det ÄR att ladda batterierna, att få pyssla med det man tycker om i sin egen bubbla. Och att få bege sig ut på en löptur i skogen.

    1. Åh, känner så väl igen mig i det du skriver Tove, att längta efter djupet i samtalen med människor. Och att kompromissa genom att blogga tycker jag är en finfin lösning, då kan man få ett samtal med sina läsare 🙂

      Härligt det låter att pyssla och skapa och bara ladda sina batterier, mer sånt tack!

      Hoppas du får en fin fredag!
      /Helena

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *