Mitt liv utan dörrar

När jag under hösten i nian på högstadiet snart skulle fylla år frågade min SO-lärare vad jag önskade mig i present. Han var en av få lärare som jag vid denna tidpunkt lärt mig att slappna av lite med. Så när han ställde frågan kunde jag ge honom mitt ärliga och lite knasiga svar. ”En dörr. Jag önskar mig en dörr!” Jag minns att han skrattade och att jag var så glad över den lilla pratstunden. Lärare som lyckades med konsten att få mig att slappna av och göra så att jag vågade visa något annat än min knäpptysta fasad var ganska få. Det är förmodligen därför jag minns det där samtalet tydligt än idag.

Att jag önskade mig en dörr var för att jag inte hade någon till mitt rum. I dörröppningen hängde istället ett klargrönt draperi med vita medaljonger på. Min dörrkarm hade inte någon upphängning för en dörr och det var väldigt svårt att lösa på ett smidigt sätt. Som introvert tonåring i ett hus med sex syskon var det där inte alltid så lätt. Mina hörlurar blev mina bästa vänner för att kunna stänga av allting. Det blev tyvärr ingen dörr till min födelsedag. Än idag hänger det där gröna draperiet där. Efter att jag flyttade hemma har jag haft dörrar i min omgivning men sällan ett ställe där jag kunnat känna att jag var helt ensam. Sedan ungefär två år har jag delat min tid mellan mitt barndomshem och Davids lägenhet i Trollhättan. Jag älskar båda ställena. Men det knäppa är att inte heller Davids lägenhet har så gott om dörrar. Även där hänger ett draperi med medaljonger på till sovrummet. I blått.

Hur mycket jag än dras till mina närmaste personer så har jag de sista månaderna upptäckt hur stort behov jag har av att kunna stänga in mig och veta att jag inte blir störd. Jag märker det än mer när jag arbetar långa intensiva pass och bara vill kunna fokusera på Blygmodig i några timmar. Det nästan kryper i kroppen på mig när jag plötsligt hör ljud av någon precis utanför mitt rum. Jag får dåligt samvete för detta men försöker påminna mig själv om att jag känner så för att jag har behov av mycket och garanterad egentid. Det är bland annat på grund av detta som det inte har kommit några vloggar på ett tag. Men det kommer det snart bli ändring på.

I december fick jag tag på en lägenhet och skrev på kontrakt. Den har inflyttningsdatum den första februari och jag minns inte sist jag längtade så här mycket efter något. Då har jag äntligen ett ställe där jag kan ha fullt fokus på Blygmodig och helt ge mig hän. Det ser jag fram emot. Nu när jag har tid sitter jag och pinnar en massa bilder på Pinterest och samlar ihop inspiration till hur jag vill att min lägenhet ska inredas. 186 bilder har det visst lyckats bli, och de lär inte minska i antal den närmaste tiden.. Någon blandning av bohemisk, skandinavisk, orientalisk stil tycks det bli.

thumb_Skärmavbild 2016-01-08 kl. 11.44.39 em_1024

Lilla lya, helt utan draperier (förvisso ska jag väl inget lova) med dörrar som går att låsa, snart ses vi<3.

Som jag längtar.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *