Nu är det tid för Shy Pride!

Sent igår kväll snubblade jag över bloggen Passionate Reasons och hennes blogginlägg om en Shy Pride Parade. Hon skriver så bra och jag satt mest och nickade undertiden jag läste för att jag höll med henne så mycket. Bland annat berättar hon om att hon var väldigt blyg när hon var liten. Något hon inte hade sett som ett problem fören andra började benämna henne som blyg med en ton av ”det är inte något bra”. Dessutom fick hon höra, som så många andra blygisar, att hon var blyg för att hon inte tyckte om sig själv. Alltså, blyghet är något dåligt (du måste råda bot på det) och du kan inte tycka om dig själv samtidigt som du är blyg. Detta blir som en form av dubbelbestraffning. Man får/kan inte må bra i sin egen personlighet och eftersom det är något icke eftersträvansvärt är det ens eget ansvar att bli av med det.

Hon resonerar kring att många introverta och blyga egentligen inte startar med ett dåligt självförtroende men utvecklar ett genom alla år de får att höra att de är annorlunda och borde ändra på sig. Vilken jäkla paradox, eller hur? Folk vill att vi ska bli starkare, mer självsäkra (mer utåtriktade) genom att uppmuntra oss att bli på ett annat sätt. Men det enda som egentligen sker är att vi blir osäkra i oss själva och börjar skapa en otrygghet i vår autentiska personlighet. Det är samma sak som alla de som sagt till mig att jag ska ”våga vara mig själv” och haft en underton av att jag därför måste släppa blygheten och mitt inåtvända sätt. I mina öron blir det något helt motsägelsefullt då blygheten är en naturlig del av min personlighet.

Like many minorities, shy people and introverts have been scolded for being different and ordered by society to become more like others, or else. Many minorities that have been subjected to unfair treatment have found a wonderful tool of correcting the ignorant: the pride parade.

Det är något så stärkande och vackert med Pride parader. Jag älskar att man omfamnar och lyfter det som normen sparkat på och nedvärderat. Att man inte går med på de begränsande premisser som finns i våra normer och kräver att vi alla ska få finnas och vara precis som vi är. Det tror jag är precis det vi blyga och introverta behöver också. Jag tycker det är så himla viktigt att vi tar steget och säger att ”Jag får och ska vara på det här sättet, ingen kan säga något annat”. För på så vis underminerar vi alla de som menar något annat. Fast, såklart så ska vi göra det på vårt eget försiktiga, begrundande och avvaktande sätt. Jag har, av någon anledning, ganska svårt att se en Shy Pride som högljudd och vild… Därför ska vi göra det på våra premisser. Som Passionate Reasons skriver:

I have a dream of a silent procession of bookmobile floats with every introvert proudly gazing at his Android phone and ignoring the crowd as the float goes by. I have a dream of marching bands full of shushing librarians.

A shy pride parade would be about self-validation and vindication. It is about lifting our heads and saying, “Hell no. I do not want to go to a party or an interminable group dinner. I do not want to go be with a bunch of smelly people at a hot music festival. I am going to read a book. A real one. With pages. And words in it.

Skulle inte detta vara ganska magiskt? En parad där vi, på vårt egna sätt, hyllade våra blyga och introverta personligheter?

Jag hoppas att jag en dag kan få uppleva en Shy Pride<3.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *