Blyghetens strider

tillhemsidanIbland är det tufft att vara blyg för att det finns ett så tydligt extrovert ideal i samhället. Ibland är det svårt att omfamna sin försiktiga sida för att känslan av otillräcklighet tar över. Ibland är det omöjligt att se utanför den begränsande blygheten och ana personlighetens komplexitet.

Oavsett min grundinställning och att mitt hjärta helt och fullt ser blyghet som något mänskligt och fint så finns det stunder och situationer när den är svår att hantera. Eller snarare är det väl så att vårt samhälle är svårt att leva i som försiktig och blyg. Och att det då är enkelt att hamna i den där envisa självkritiken. Jag önskar att mina verktyg för att ta hand om min blyga person var starkare och tydligare i min vardag.

Som det är idag vet jag att stillhet som mindfulness och meditationer gör mig gott men jag har fortfarande svårt att få in dem som en rutin. Jag har i flera år jobbat med att bli min egen vän men önskar jag hade tydligare strategier för hur det ska ske. Jag är i dagsläget relativt duktig på att tänka realistiskt om min försiktiga person i min ensamhet, men jag har svårt att praktisera detta i pressade sociala sammanhang.

Det är klart att jag ser utveckling. Under åren sedan jag fick min första viktiga insikt om min blyghet har det hänt mycket. Men i kapp med att jag blir mer och mer medveten om hur illa jag behandlat mig själv på grund av samhällets normer så vill jag återerövra min rätt att berätta en ny historia om vem jag är för mig själv. Återfå rätten att ge nya perspektiv på min blyghet och se komplexiteten i min försiktiga, känsliga och drömmande personlighet. En kan väl säga att jag är trött på att arbetet med mig själv ska ta sådan lång tid, jag tycker det är dags att jag på heltid får omfamna den jag är. Något som är svårt när hjärnan är inprogrammerad på självkritik.

Just i stunden försöker jag se helhetsbilden, att i arbetet med sig själv ingår perioder som denna. Där en är trött och extra otålig. På sätt och vis gör det mig glad, att jag vill tycka om mig själv mer och att det är på grund av att självkritiken fortfarande är så utbredd som jag blir besviken. Det känns gott att mitt fokus och min övertygelse ändå är den att jag ska och vill bli min egen vän. Jag får bara försöka acceptera att det går i den takt det går och att varje steg är väsentligt.

Vilka verktyg önskar ni att ni hade för att kunna omfamna er försiktiga sida bättre? Hur ser er resa ut just nu i ert arbete med att acceptera er själva? Berätta gärna i kommentarsfältet<3

7 reaktioner på ”Blyghetens strider”

  1. Åh, jag känner igen mig så väl. Jag vet att jag har kommit en lång väg och att mycket har förändrats, men som du säger det är så lätt att lyssna till sig själv när jag går hemma för mig själv och inte behöver utsättas för prov. Men så ramlar jag åter och åter in i gamla spår och blir så förvirrad. Jag har nu två gånger de senaste halvåret varit på jobbintervju där intervjun gått så otroligt bra och det har känts som om de vill erbjuda mig jobb direkt. Jag vet att det är för att jag gått in på autopilot, behöver inte säga så mycket eller sälja in mig själv, men det jag säger är ”rätt” och så tror jag de faller för min lugna personlighet. Båda jobben har varit utåtriktade, med mycket telefonsamtal, fysiska möten med kunder osv. Men så sitter jag där under intervjun och känner hjälp vad gör jag här? det här är inte ett jobb som passar mig. Jag vet att jag skulle bli så trött och tappa energi, fasa för kontakten med okända människor.

    Jag hade god chans att bli erbjuden de här jobben men drog mig ur innan det gick så långt. Men även om jag blir trött på mig själv att inte följa den tråd jag bestämt mig för; satsa på foto och att skriva, jobba hemifrån och jobba på äldreboendet som jag är timvikarie på. Så är det såklart en lärdom att gå på intervjuerna och känna starkt att det inte passar mig, sen kan det ju bero på att jag inte vågar utmana mig eftersom jag varit sjukskriven för utmattning. Men just nu är jag ändå nöjd med min livssituation, visst behöver påminna mig hela tiden men jag tror helt enkelt att det är en lång process för man har blivit indoktrinerad sedan unga år i en extrovert värld.

    Jag tycker iallafall mycket mer om mig själv nu än för fem år sedan. Jag är stolt över mig själv att våga bryta mig loss från ett destruktivt liv som bara gjorde mig illa.
    Sen om andra inte förstår det får stå för dem 🙂

    1. Otroligt vad man känner igen sig här på denna sidan. Din jobbsituation stämmer såväl in på min och jag skulle också vilja satsa på foto och skrivande plus att jobba deltid på udda tider någonstans…

    2. Hej Erika! Vad glad jag blir för att du delar med dig. Den där känslan du beskriver av förvirring när en hamnar i gamla spår, där finner jag igenkänning. Jag tror det kan ha mycket och göra med att vi under så många år försökt leva och agera på ett extrovert sätt, som du också skriver om. Det har som blivit en vana att göra motstånd till sin egen personlighet, något som ju dessvärre också belönas i vårt extroverta samhälle. På så sätt tror jag också att det kan gå i vågor, när vi lyssnar inåt och när vi lyssnar utåt. Och som du skriver, det är en lång process att ställa om och mer och mer lyssna till sin autentiska personlighet. Jag tycker du gjort det strongt som varit iväg på jobbintervjuer och sedan kunnat lyssnat inåt och dra dig ur när du kände att det inte passade din person och livssituation.

      Det du skriver i sista stycket gör mig så himla glad i magen. Självklart ska du vara stolt över att du lyckats bryta dig ur ett destruktivt liv som du inte mådde bra i. Jag blir så inspirerad och imponerad av människor som lyssnar inåt och vågar förverkliga det de drömmer om. Heja dig!

      /Helena

  2. Tack för denna fina text och för sidan i stort. Den har gjort mig mycket gott och jag vet mer om mig själv nu. Talet om introvert ledde mig till att göra personlighetstester och jag känner att jag lärde mig en hel del om mig själv genom dem. Dessutom lärde jag mig varför mitt förhållande sprack och det var för att partnern var tvärtom, en extrovert och ”röd” personlighet. Tack, jag kommer att följa din blogg i framtiden också. Jag kommer dessutom att söka mig till sysslor som är bättre lämpade för mig, såsom att jobba kvällar och nätter på ställen med färre människor. Klarar inte stimmet jag blivit utsatt för här i Gbg.

    1. Hej Niklas! Vad glad jag blir över dina ord! Det värmer alltid när personer av den tysta personligheten hittar ”hem” i ordet introvert och förstår sig själva bättre. Tycker du gör helt rätt som försöker söka dig till sysslor som passar din personlighet bättre, det håller jag alla mina tummar för att det lyckas :). Vad roligt att du följer bloggen och jag önskar dig ett fint veckoslut. /Helena

  3. Känner igen så väl. Jag känner igen frustrationen och synen på mig själv och allt det andra. Men det händer ju grejer, fantastiska grejer, när man ser tillbaka. Jag har i två år använt mig av Daily Greatness Journal (ett hett tips om du vill satsa på dig själv och ge dig en rutin att boosta dig och styra dig dit du vill-magiskt!). Och när jag sammanfattar varje tremånadersperiod, eller varje år, och ser tillbaka så ser jag såna bevis på att jag utvecklats något enormt. Sen tycker jag också i vardagen att det inte händer något. Ju mer jag jobbar med mig själv, desto mer medveten blir jag, och desto mer känsliga blir mina instrument om du fattar. Och du, meditationen är faktiskt också magisk 🙂 Ett par minuter varje morgon…

    1. Hej Lotta! Vad inspirerad jag blir av det du beskriver om Daily Greatness Journal, den måste jag nog kolla upp nu bums :). För jag tror att det är något sådant som jag är sugen på just nu, något konkret där jag kan rikta min vilja att bli min egen vän. Väldigt härligt och höra att du fått sådana bevis på att det händer saker i din utveckling, sådant är ju guld värt. För många gånger känns det ju mest som att en tragglar på och inte kommer framåt. Ja, åh, meditationerna ja 🙂 vill också komma dit där de är en självklar rutin i min vardag. Måste kämpa på lite mer med dem!

      Hoppas du får ett fint veckoslut Lotta! /Helena

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *