Att värja sig mot stillheten

I dagarna går jag och funderar på stillhet. På hur vacker den kan vara. Att få slå sig till ro och omfamnas av tystnaden. Blicka ut över en blank sjö eller inspektera sina tår centimeter för centimeter. Att bara vara och låta tankarna ta den form de vill. Utan krav från telefonens eller reklampelarnas budskap. Höra hjärtat slå och känna vinden mot hårstråna på armarna. Att bara få finnas i tystnad och stillhet.

Tyvärr har jag sedan en tid känt ett motstånd till att befinna mig i stillheten. Det finns något i min kropp som ger mig en känsla av att vara obekväm när jag funderar på stillsamma aktiviteter. Som exempel vill och behöver jag börja med meditationer men drar mig ständigt för att göra det helhjärtat. Jag kan börja göra en övning för att sedan känna ett starkt behov av att ta fram min mobil efter en kort stund. Detta skapar en negativ cirkel där min hjärna hela tiden fylls på med intryck och inte får den avlastning den behöver.

Förklaringen till detta är att i stillheten finner man inte enbart de där lugnande och befriande känslorna. I stillheten bubblar de negativa känslor upp som vi inte bearbetat tidigare. Jag är inte helt säker på vad det är jag behöver bearbeta, men jag anar att det har och göra med att bli min egen vän. Jag har den sista tiden på djupet försökt bli snällare med mig själv och känt att det varit svårt. Att jag inte riktigt tillåter mig själv att göra misstag. I stilla stunder känner jag sedan på mig att jag kommer behöva möta mina negativa tankar och bearbeta dem. Hantera dem. Vilket inte är det enklaste.

Förra veckan fick jag dock rådet att börja i superliten skala. Rådet var att testa att meditera två minuter om dagen och sedan utöka när detta fungerar. Jag tror att två minuter kan vara överkomligt och en bra övning för mig. Att få förnimma de där jobbiga tankarna och samtidigt (förhoppningsvis) känna på den där stillheten som är så helande.

Jag tror att det som högkänslig, blyg och introvert är jätteviktigt att skapa sig små hål av stillhet i vardagen. Annars är det lätt hänt att vi blir uppslukade av alla intryck som strömmar mot oss dagarna långa. Jag själv märker att jag inte fungerar optimalt de dagar när jag hela tiden är uppkopplad. Då värjer mig mot en stund av teknik- och intryckstystnad. Jag blir helt enkelt mindre glad och mindre kreativ. För alla intryck tar död på glädjen och hämmar mitt skapande eftersom de tar så himla mycket energi.

Så, hur har ni det med stillheten? Är det något ni värjer er för eller har den blivit er vän?

8 reaktioner på ”Att värja sig mot stillheten”

  1. Jag tycker om stillheten men det är ju så svårt att få till den. Alltid är det nåt som pockar på uppmärksamhet.
    Guidade meditationer har jag gjort en del, finns ju både att köpa och på Youtube. Hade en riktigt härlig där man började fokusera på andningen o sen föreställde sig att man gick på promenad i skogen, kom fram till ett hus där man mötte ett vitt ljus som suddade ut oro o ängslan o andra bekymmer man hade eller sånt man föreställde sig om sig själv. Detta är bara en kortfattad förklaring om meditationen förstås, men den hjälpte mig till stillhet.
    Du skriver så klokt och bra

    1. Hej Eva! Ja stillheten är vacker men svår på samma gång.
      Åh, vad fin den meditationen du beskriver låter! Tror du att du skulle kunna länka den? 🙂 Tack för din kommentar och jag blir så glad att du uppskattar hur jag skriver! Önskar dig en fin fredagskväll. /Helena

      1. Skulle gärna länkat den till dig, men just den meditationen var inte från Youtube,utan på ett gammalt hederligt kassettband.

  2. De meditationer som känns jobbigast, de behöver vi mest. Så brukar jag tänka i yogan och i meditationen, och som du skriver är det tufft att möta det som känns som motstånd. Två minuter per dag i tystnad låter ju som ingenting, men det är det, jag vet! Ta dig igenom det så kommer det hända grejer. Gör det varje dag i en vecka eller månad eller vad som hrlst. Just do it och det kommer hända grejer! Kram och ha en jättefin helg!

    1. Ja det tror jag verkligen stämmer, att se att där det finns motstånd finns det något som behöver bearbetas! Klokt.
      Tack så himla mycket för peppen Lotta, det behöver jag :). Jag tror att jag just nu är något på spåren med min egen meditation. Kommer eventuellt skriva om det på bloggen.
      Såg förresten att mitt svar på din kommentar på din blogg inte hade kommit fram, minns att min dator laggade när jag skrev så det är nog därför. Men för att svara, vad kul att du är sugen på att ses! 🙂 Det vore himla fint. Vi kan höras på mailen när det närmar sig datumet. Tack igen för dina ord, de kom så tajmat! Kramar, Helena

  3. Hej.

    Jag måste få mina egna stunder i tillvaron för att fungera OK 🙂
    Jag har alltid märkt att jag mår bra av att få ”återhämta” mej efter alla intryck å händelser.

    Händer att mina återhämtningstillfällen inte blir av som de ”bör”, så då kan en egen resa i bilen på väg till jobbet få agera den stund.
    Att försöka ta till vara på ALLA små stunder 🙂

    1. Hej Mia! Ja, jag håller verkligen med dig. De där stunderna är guld värda, en behöver de för att fungera på bästa sätt. Smart att ta tillfället i akt vid dina bilresor till jobbet! Tror definitivt på att ta tillvara alla små stunder, ska jag tänka på under veckan :). Tack för din kommentar! Hoppas du får en fin vecka. /Helena

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *