Orosmolnet som krackelerade

light-in-the-woods-1920x1200Tusen tack alla fina läsare som peppat mig angående senaste inlägget <3<3 Ni är ju bara SÅ BRA! Det är också det jag älskar med denna plattform, att jag kan dela med mig av mina sociala kamper och ni förstår. Det är jag himla tacksam och glad för.

Förmodligen var det tillräckligt med min tuffa sociala period för igår hade jag istället en så himla socialt smidig dag, vilket jag inte alls hade förväntat mig. På morgonen försökte jag bara tänka medkännande tankar om mig själv, för att lugna ner det där orosmolnet. Det hade redan innan dess börjat rubbas tack vare eran respons och tillsammans med min egen medkänsla kunde det brista än mer. När sedan dagen knallade på upptäckte jag att det helt krackelerade och att jag kände värme till mig själv och människor i min omgivning. Vilket gör det så himla mycket enklare att slappna av.

Efter en socialt torftig period var det fint att bli påmind om att jag visst kan fungera socialt, när min omgivning och jag visar värme mot mig. Jag tror att jag själv ibland blir den där fientliga miljön som skapar en osäkerhet inom mig och som gör att även den yttre miljön känns fientligt inställd. Jag är, som jag tidigare delat med er, expert på att förutsätta att människor inte kommer tycka om mig. Vilket självklart inte underlättar i mina försök att känna någon form av närmare kontakt med människor. Det är kanske dags att skrota den inställningen och se att många faktiskt kan gilla mig som jag är. Ja, ni vet ju hur lätt det är att ”skrota” sånt va…? Men jag kanske kan börja snegla lite åt skroten åtminstone :).

Hur mår ni idag? Ni kan väl dela något som ni går och tänker på i kommentarsfältet! Det gör mig alltid så glad!

4 reaktioner på ”Orosmolnet som krackelerade”

  1. Skönt att det släppte! Jag tänker just nun mycket på just det du skriver, att jag senaste dagarna har lagt märke till att jag förutsätter att andra inte kommer gilla mig eller att de skriver på min blogg/umgås/ringer för att ”vara snälla” eller ”hjälpa mig”. Helt sjukt ju, för det skulle de ju inte ödsla tid på. De gör det för att jag är jag, helt enkelt. Herregud, att man tänker så om sig själv. Det tänker jag mycket på. Och mår faktiskt riktigt bra av det!

    1. Ja väldigt skönt!
      Åh vad glad jag blir att det hjälper dig att tänka på detta och ifrågasätta de tankarna :). Håller med att det är så dumt att tänka så om sig själv, så tänker en ju aldrig om andra personer. Hoppas du har haft och har en fin helg :).

  2. Tack för en bra blogg! Visste ju inte riktigt vad introvert var tills jag hittade din blogg(och då är jag ändå 30 år) och började söka lite på vad det är. Och till min stora förvåning så stämmer ju det precis in på mig.
    Känns ju lite lättare nu faktiskt om varför man är som man är:).
    Har spenderat dem senaste 4 timmarna med att läsa om det, riktigt intressant faktiskt och kul att man känner igen sig i så mycket. Så tack så mycket för att jag fick lära mig nå nytt idag:)

    1. Hej igen! Vad spännande att du upptäckt vad det innebär att vara introvert, du har påbörjat en jätteviktig och intressant resa :). För många betyder det enormt mycket att få ett ord som beskriver hur de fungerar och att inse att det inte är något fel på dem, att man bara fungerar på ett annat sätt. Önskar dig stort lycka till med upptäckandet av din introverta sida! Och hör gärna av dig om du undrar något eller för att berätta hur det går :). Hoppas du får en fin vecka! /Helena

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *