Tips för att inkludera sig själv i grupper

RosahimmelHelgen som gick befann jag mig på en kurs för lärarstuderande som handlade om värdegrundsarbete i skolan. Intensivt som sjutton och det är först idag som jag känner mig som människa igen. Men förutom intensiv så var helgen jätteintressant och givande. Det är något särskilt att möta andra som är intresserade av samma områden som en själv.

Det är dock utmanande för mig att åka iväg till sammanhang där majoriteten av gruppen består av nya personer. Jag märker på mig själv att jag nästan per automatik utgår från att människor inte ska tycka om mig och tror att jag kommer bli den som hamnar utanför gruppen. Jag anar att detta beror på att jag har fler negativa gruppupplevelser än positiva. Uppleveler där mina negativa farhågor bekräftats på ett eller annat sätt. Varför de har bekräftats kan en alltid ifrågasätta. Nu i efterhand tror jag det mer haft och göra med att mina farhågor gjort att jag från början distanserat mig och inte vågat testa att helt och fullt befinna mig i gruppen, utan istället ställt mig utanför.

De senaste två åren har jag mer aktivt försökt motarbeta mina negativa tankar om grupper. I kapp med att jag accepterat och omfamnat min försiktiga, fundersamma och känsliga personlighet har jag också insett att även jag har saker att bidra med i gruppsammanhang. Att människor faktiskt kan uppskatta att ta del av vad jag har att säga i en grupp. Detta har bidragit till att jag numera kan inkludera mig själv mer i grupper. Fortfarande är jag ganska skicklig på att exkludera mig själv men det är inte lika svart och vitt längre. Jag märker att jag skiftar mer idag mellan att inkludera och exkludera mig själv, något jag inte hade förmåga till tidigare.

Under helgen som var upplevde jag denna nyvunna förmåga tydligare än tidigare. Jag kände helt enkelt mer än vanligt att jag kunde delta i grupper, på mina egna villkor. Det kändes inte som att jag så ofta gjorde våld på mig själv, vilket det gjort många gånger tidigare. Jag tänkte att jag skulle försöka dela med mig om hur jag gjort för att ställa om mina tidigare helt automatiska tankar om att ställa mig själv utanför gruppen. Hur en kan göra och tänka för att istället inkludera sig själv i gruppsammanhang.

  1. Omfamna och respektera din personlighet! Är du inåtvänd, känslig eller blyg försök då lyfta det positiva med detta och jobba med dig själv istället för mot.
  2. Tänk att du har saker att bidra med precis som alla andra. För det har du! Jag vet att jag ofta tänker att jag inte har något tillräckligt bra att säga men att när jag sedan vågat dela så har jag fått god respons. Och skulle någon neka dig din åsikt/upplevelse kan ju den gå och dra något gammalt över sig. Sedan behöver inte detta innebära att du behöver prata och dela saker hela tiden utan att du deltar när du känner att du vill.
  3. Se andra människor som välvilliga. Detta har jag jobbat ganska mycket med. När en exkluderar sig själv från grupper handlar det mycket om att en tror att andra inte vill att en ska vara med, något som skapar personer som är ”fientligt” inställda till en själv. De allra flesta människor är vettiga och schyssta personer som gärna ser att du deltar. Med en sådan utgångspunkt, om att folk i allmänhet är schyssta personer som vill en väl, är det betydligt enklare att våga delta.

Vill du läsa mer om vad jag skrivit om detta med grupper kan du läsa: Att ställa sig utanför gruppen

2 reaktioner på ”Tips för att inkludera sig själv i grupper”

  1. Jätteintressant! Det här har jag inte tänkt så mycket på (mer bara känt olust inför såna situationer). Men då tänker jag på en gång när jag läste början på en turismutbildning för många år sedan och alla skulle presentera sig. En efter en gick fram och sa olika varianter på ”Jag heter X och äälskar att stå framför grupper och prata, jag är utåtriktad och pratsam”. Jag gick upp sist och var så trött på att känna mig så annorlunda så jag sa något i stil med: ”Jag heter Lotta, är tystlåten och tycker att det är jättejobbigt att stå här och prata”. Och efteråt var det ju jag som alla mindes, som fick höra att jag var modig. Konstig, det har jag inte tänkt på på kanske 20 år 🙂

    1. Vilken härlig berättelse Lotta! Det känns som en viktig kärna, att uppskatta och stå upp för sin egen personlighetstyp. Roligt att du fick så god respons efteråt och jag håller absolut med om att det du gjorde var modigt :). Ibland tänker jag att det är viktigt att blotta sig själv som ”annorlunda” än gruppen eftersom det kan göra att andra känner igen sig och vågar bryta sig ur gruppens ramar. Tack för att du delade med dig! Hoppas du haft en mysig midsommar :). /Helena

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *