Bokrecension: Det högkänsliga barnet

Som ni kanske minns anordnade jag en tävling för en tid sedan där vinsten var Elaine Aarons bok ”Det högkänsliga barnet”. Förutom boken hade jag en tanke om att den som vann kunde skriva en recension av den. Lotta, som vann, har nu läst igenom boken och skrivit en riktigt intressant recension som ni nu får ta del av. Trevlig läsning!

högkänsligtbarn

Det högkänsliga barnet
Jag var nyfiken på den här boken dels för att jag är intresserad av hur jag själv fungerade som barn, men kanske ännu mer för att kunna se och hjälpa barn i skolvärden där jag jobbar. I alla år som jag gått i skolan har jag på det som då hette kvartssamtalen fått höra att jag ”måste prata mer” och ”ta för mig mer”. Har själv suttit på många utvecklingssamtal med elever och sagt de orden fast det knorvat i hela kroppen och de har känts så fel. Varför inte hylla de egenskaper man har och på så sätt få fram allas styrkor? Jag vet ju att i rätt tillåtande miljö kan alla blomma.

Det är en ganska mastig och tjock men oerhört välskriven och intressant bok. Den är byggd på bra forskning från 20 år tillbaka och det känns skönt. Boken riktar sig främst till föräldrar som är begåvade med ett högkänsligt barn, som t ex behöver längre tid på sig i nya miljöer och med nya personer, betraktas felaktigt som försiktiga och blyga, har svårt med val och behöver längre betänketid. Boken är skriven till föräldrar till dessa barn, och jag tänker hela tiden när jag läser, att har man som förälder köpt den här boken, är man nog redan halvvägs där. Men de barnen som inte har så lyhörda föräldrar får försöka klara sig ändå. Men kanske med tiden, kommer vi vara mer medvetna om människors olikheter och olika behov.

I början av boken finns ett test för att se om ens barn är högkänsligt, och sedan ett test för att se om man själv är högkänslig (och detta är samma test som även finns på http://www.hsperson.se). Sedan kommer många kapitel utifrån om man som förälder själv är högkänslig eller inte. Det är dels många tips på hur man ska tänka, hur man ska prata med barnet om detta, hur man tillrättavisar och hur man kan hjälpa barnet. Jag tycker att råden är väldigt matnyttiga och har många exempel, detta är verkligen inget hafsverk.

Den tar upp tydliga och specifika situationer, som kläder, mat, sömn, barnets rum, stress, kamratrelationer, förändringar, rädslor, bilresor och andra liknande vardagssituationer. Vissa saker tycker jag att man absolut kan ta med sig och tänka på för alla barn.

För mig som högkänslig var det några aha-moment när jag läste boken. Fortfarande håller jag på att lära mig att förstå varför jag fungerar som jag gör. Elaine beskriver en händelse när hon, precis som jag är nu, var föräldraledig, att hon och hennes man ordnade så att hon kunde tillbringa några timmar uppe på kylskåpet, för att kunna dra sig undan och återhämta en stund under de långa ensamma dagarna hemma med bebisen, men att hon ändå kunde se honom därifrån och att han var sysselsatt utan att skada sig.

Något annat intressant är att Elaine N Aron kan se kulturella skillnader på hur barnen blir i olika länder, och ger exempel på det.

Boken börjar med forskning, allmänna teorier och exempel på olika typer av högkänslighet. Sen fortsätter den med spädbarnet uppdelat i olika månader, via förskolebarnet och skolbarnet upp till gymnasiet och unga vuxna. Boken är också intressant om man t ex som jag arbetar med barn, och vill kunna guida dem och utveckla dem på rätt sätt. Sista kapitlet vänder sig rent till pedagoger med tjugo tips för lärare.

Det allra finaste med den här boken är att den utgår ifrån att det är en gåva att vara högkänslig, inte ett problem som måste fixas till. Att det högkänsliga barnet får så många fina egenskaper, och ser livet i så många fler nyanser än andra. Många högkänsliga går igenom livet och känner sig annorlunda och fel, och grundtanken med boken är att hjälpa dessa barn att känna sig perfekta precis som de är, och att må bra och utvecklas så bra som möjligt.

Jag önskar att alla föräldrar kunde läsa den här boken, och att den kunde vara obligatorisk i lärarutbildningar för alla åldrar. Egentligen skulle jag tycka att alla människor rent generellt skulle känns till mer om sig själva och andra, för tänk så mycket enklare bland annat relationer skulle bli då. Jag kommer helt klart att läsa Elaine N Arons första bok ”Den högkänsliga människan”, för att gå djupare in på hur jag kan förstå mig själv.

/Lotta

Hett tips: Gå in och besök Lottas fina blogg ”Burpees and stuff”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *