Bloggen 3 år (!) och praktiktankar

Ballonger

Hej tappra läsare!
Så kom våren med dunder och brak, jag som nästan inte hunnit släppa taget om förra årets sommar inser att det redan är april och att fåglarna sjunger aktivt igen. Senaste tiden har allting skett väldigt fort och intensivt, därför har bloggen dessvärre fått stå i bakgrunden av mitt liv. När det sker känns det alltid lite mer tomt, mest för att jag inte har den aktiva kontakten med er som läser. Men så blev jag påmind om att denna kära blogg faktiskt fyller tre år idag och då kändes det helt naturligt att det är nu det ska skrivas igen. Som soundtrack till mitt tangentknapprande har jag passande nog Dr. Alban och Sing Hallelujah! Tänker att den helt enkelt kan få vara en hyllning till bloggen idag, haha.

Sedan två veckor befinner jag mig på praktik på en folkhögskola. Under dessa två veckor känns det som att jag har hunnit avverka hela känslospektrumet eftersom det hänt himla mycket omkring och i mig. Jag har både velat fulgråta flera kvällar men också skippat att gå och kissa för att jag befunnit mig i ett så bra samtal (hög kvalitet på det samtalet med andra ord). På grund av tidigare dåliga erfarenheter av praktik och, kanske framförallt, handledare som det inte fungerat optimalt med var jag ordentligt nervös innan. Jag trivs inte särskilt väl med den fria och diffusa praktikantrollen och känner mig mest instängd i alla krav på att ställa smarta frågor och komma med mängder av initiativ. Kanske kan några känna igen sig i detta? Att friheten istället blir något kvävande? Jag är en person som snarare finner frihet i tydliga ramar, då kan jag utvecklas och blomma betydligt mer. Jag har upptäckt detta om mig själv men samtidigt fått inse att tidigare handledare inte tyckt att det är okej att inte trivas i den normerande praktikantrollen.

Under dessa två veckor har jag fått arbeta med mina tidigare erfarenheter eftersom jag upptäckt att jag har väldigt lätt att applicera dem på det som händer omkring mig. För trots att det mesta har fungerat över förväntan har jag i mitt huvud misskrediterat min egen insats. Jag har i princip förutsatt att de pedagoger jag hoppat runt hos tycker att jag är för tråkig och tar för få initiativ. Detta samtidigt som jag upplevt att jag utvecklats och hittat en relativt strukturerad roll i den fria praktikantrollen som jag fungerar bra i. Jag har kört på stilen att sitta och observera under pedagogernas lektioner och på mitt eget vis smugit runt och pratat lite med olika deltagare när det känts som att de känt sig trygga med mig. Sedan har jag bett att få sitta ner med pedagogerna efter lektionen och ta de frågor som dykt upp hos mig. Vilket har gjort att jag har fått sitta ner en och en med nästan alla de pedagoger som jag har besökt.

Efter att ha grubblat sönder mitt eget stackars huvud med funderingar kring hur jag egentligen klarar av min praktikantroll tog jag till sist upp det med min handledare. Kanske inte för att jag på riktigt trodde att han delade min bild men för att jag helt enkelt inte orkade med mina funderingar längre och ville ha någon annans perspektiv. Det visade sig att han hade förståelse för min upplevelse av att vara obekväm i praktikantrollens frihet och att han tyckte att jag fungerade bra på skolan. Jag tror inte jag med ord riktigt kan förklara hur skönt det var att höra efter att ha haft tidigare handledares ord och bedömningar i mitt huvud. Tror det är ganska hälsosamt för mig att nu kunna öppna upp för ett vidare perspektiv på mig själv som praktikant. Att det är okej att inte trivas med rollen och att jag därför får hitta det som fungerar för mig. Nästa vecka, som också är sista veckan, tänker jag arbeta mer med att vara nöjd med min insats. Att vi som är introverta, högkänsliga, blyga praktikanter också får finnas<3

Hur har ni det i vårsolen? Berätta gärna om något ni varit med om under de senaste veckorna, jag är nyfiken!

Tipsar er också om att kika in på bloggen på tisdag eftersom det då dyker upp en spännande bokrecension som jag definitivt tycker ni ska läsa.

12 reaktioner på ”Bloggen 3 år (!) och praktiktankar”

  1. Hej,
    så roligt att läsa, jag är själv inne på min andra vecka av praktik och har själv funderat rätt mycket på just detta med ”vem” jag ska vara. Mötte en person som sa att här får en vara som en är och detta skrev jag av mig på kvällen:

    ”Här får vi vara som vi är” och så hoppar hen runt och ”tokar” sig. Men i sådana scenarier, gäller det för oss som är tysta också? Att få vara just den personen jag är, utan pressen att behöva ”toka” mig. Eller kommer dom förvänta sig att jag är som dom? Att det är så en är när en är trygg? Jag är inte ett dugg trygg, kommer kanske aldrig bli. Och trygg borde vara att få vara just den en är. Men kanske gäller inte det i yrket. Jag är medveten att det handlar om anpassning, bemötande när en jobbar. Men jag anser mig inte göra ett sämre jobb pga min personlighetstyp.

    Nu: Jag känner mig accepterad och kan se hur olika personligheter är jättebra vad det gäller bland annat, att jobba med människor. Trivs bra! Men att komma som ny och känna förväntningen att en ska vara på ett visst sätt..

    Kram

    1. Det var verkligen tänkvärt, H! Har tänkt på det du skrivit jättemycket. Om det är ok att vara som man är även om det betyder tyst, tillbakadragen, stillsam eller vad det nu kan vara, eller om det bara betyder att man tokar till sig. Tror det ligger mycket i det…

      Och grattis Blygamyran så klart till 3 år!!

    2. Hej H! Tack för att du delar med dig, jätteintressant att läsa! Jag har också funderat mycket kring att människor som säger ”Här får alla plats” ofta egentligen menar att målet då är att alla ska våga släppa loss och ”toka” sig. Det är som att det här med att ”vara sig själv” är likställt med att vara framåt. Så skönt att du nu trivs på din praktikplats och att det finns plats för olika sätt att vara på<3. Det betyder så mycket att bara få vara, utan press att bli någon mer utåtriktad och ”tokig”. Tänker att en har betydligt större chans då att slappna av och kunna våga visa mer av sin personlighet.

      Kram!

  2. Hej! Jag hittade nyss till din hemsida och blogg och måste säga att det är väldigt intressant att få reda på mer om den introverta personligheten och skönt att höra någon annans tankar kring att vara introvert.

    Den idé som jag funderar kring har kanske inte så mycket med detta inlägg att göra, men jag frågar ändå. Min tanke är att det skulle vara väldigt roligt om du kunde starta en podd, där du pratar om den introverta personligheten. I programmen skulle du t.ex. kunna bjuda in gäster till diskussion.

    Tack för en fin blogg!

    1. Hej hundraböcker! Vad roligt att du hittat hit och verkar trivas :).

      Åh, en pod vore superkul! Jättebra idé. Värre är det tyvärr med min tid till Blyga Myran i stort och som det ser ut nu vore det svårt att få in en podcast. Men värt att ha i åtanke till framtiden!

      Tack för din kommentar!
      /Helena

  3. Hej Mucklan!

    Har också haft ett par otroligt intensiva veckor! Puhä! Har börjat ett nytt jobb som jag stormtrivs med. Men samtidigt jobbigt då jag själv och andra inte tror jag är redo. Dock klarar jag av jobbet och får mycket beröm så klarar av det antagligen 🙂 haha kanske ska berätta vad jag jobbar med? Har fått fast anställning som socialsekreterare med ungdomsutresningar 😀 inte något jag trodde för något år sedan, knappt några veckor sedan. Sen är jag dessutom fullt upp i planering kring mitt bröllop som är om 18 dagar 😀

    Kram

    1. Hej Emmaaoo! Vad roligt att höra ifrån dig :). Och himla spännande med ditt nya jobb – grym du är som verkar fixa det så himla bra också! Jag skickar hejarrop och pepp över nätet<3. STORT grattis i förskott till bröllopet, fy vad fint :). Jag hoppas och tror ni båda kommer få en jättefin vigsel och dag. David hälsar! Kramkram

  4. Vad kul att du har en lyckad och trevlig praktik! Jag har haft flertalet praktikperioder på min utbildning som inte alltid varit helt bra. Jag känner mig så osäker med alla initiativ som man ska ta och alla frågor som ska ställas! Jag har på alla praktikplatser verkligen ansträngt mig för att ställa smarta frågor, men ofta behöver jag lite tid att fundera. Särskilt en handledare jag hade frågade mig många gånger om dagen om ”alla frågor” som jag måste ha! Efter sommaren ska jag ha min sista långa praktik på 8 veckor och jag är redan lite orolig. Det känns verkligen som ett lotteri att få en handledare som man fungerar bra ihop med och som tycker det är okej att jag är som jag är. Jag ger verkligen all energi de första dagarna att vara social, trevlig, frågvis, intresserad osv, sedan tar energin slut och jag är mig själv igen. Hur ska man göra :/

    Grattis till 3 år med bloggen förresten 🙂

    1. Hej Camilla. Tack! Det kändes som att det var på tiden med en trevlig praktikupplevelse :).

      Jag känner så himla väl igen mig i dina beskrivningar av förväntningarna att ha massa intressanta/smarta frågor att komma med. Precis som du skriver tar all ens energi slut när en måste agera i en roll en inte trivs med. Vilket inte alls är konstigt då vi som är mer introverta har ett stort behov av den reflektion som tillåts ta tid.

      En tanke inför din åttaveckors-praktik. Kanske kan du be att få tala med din handledare i början och förklara hur du fungerar? Att du föredrar att få observera och ha tid till eftertanke och inte riktigt trivs med den normerade praktikantrollens frihet och snabbhet? På så sätt har du förklarat vem du är och behöver inte känna att du ska tvinga in dig själv i en roll du inte trivs med.

      Tack för gratulationen och tack för din kommentar!
      /Helena

  5. Vad bra att du tog upp din oro med din handledare! Det påminner mig om att jag borde göra dte samma. Dock är jag inte praktikant, utan har precis börjat på introduktion inför ett sommarjobb. Jag känner ofta att andra är missnöjda med mig – att de kanske misstolkar mitt tysta, tillbakadragna sätt som att jag inte gillar dem/inte trivs, eller liknande…

    Min chef frågar ganska ofta hur jag tycker att det går. Men jag skulle nog också vilja fråga henne hur hon tycker att det går. Vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig dock… Rädd att det ska låta fel.

    1. Åh, känner så väl igen mig i de där tankarna, att andra är missnöjd med en. Och de tär och är jobbiga. Jag tycker det låter som en jättebra idé, att fråga hur din chef tycker att det går. Jag tror hon kommer tycka det är en bra och relevant undran. Kanske kan du börja med att fråga om hon har några minuter över för att prata lite. Om du vill kan du ju ta upp något mer att fråga om ifall du inte vill att allt fokus ska komma på frågan om hur hon tycker att det går? Hör gärna av dig igen om hur det går för dig! Jag hejar på dig 🙂
      /Helena

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *