Helena = Socionom

Ja, hur konstigt detta än fortsätter att låta i mina öron så stämmer det – numera är jag alltså socionom! *fanfar* Jag har visserligen inte fått mitt examensbevis ännu men jag är klar med precis allting och kan om några veckor vänta mig att beviset trillar ner i min ägo. Det känns som ett himla fint och bra yrke att kunna titulera sig, jag är stolt över att jag har klarat min utbildning och att jag kommer få arbeta med så mycket intressant – vart jag än hamnar.

För exakt en vecka sedan hade då vi vår examenscermoni där vi fick ta emot ett diplom och firas av våra nära och kära. Jag hade bjudit in mina närmaste på lunch, minigolf och middag för att tillsammans fira detta. Åh, sådan fin dag det blev! Jag älskar att få tillfälle att umgås med alla jag tycker extra mycket om. Dessutom kom det alldeles lagom mycket folk så att jag hann språkas med alla<3 TACK till er som kom!

Jag har även hunnit med och flyttat till Trollhättan – inte alls dumt.  Just nu hinner jag vara ledig 1,5 vecka innan jag börjar jobba på riktigt och sedan är det 8 veckors jobb som gäller. Just nu är jag himla trött och ser inte alls fram emot det. Eftersom vår C-uppsats låg över jul så var jag knappast ledig då och även våren har varit späckad. Men som jag berättat förut så har jag fått ett fint jobb som jag tror att jag kommer trivas med när det väl kommer igång. Kan dock inte låta bli att drömma mig bort till en framtid där jag kan få arbeta med projekt som jag verkligen brinner för och en framtid där jag styr min tid mer själv. Jag vill kunna arbeta hemifrån, varva skrivande och annat med att påta i trädgården, för att sedan få resa runt i Sverige och prata om blygsel, introversion och högkänslighet. Tänk er scenariot att fara ut till en sommarstuga ute i skogen, nära en sjö och bara läsa böcker och skriva i två veckor? Vore ljuvligt. Det får nog bli mitt nästa projekt att kunna planera mitt liv så att jag kan göra något liknande.

Vad har ni för drömmar om lugn och ro? Berätta gärna i kommentarsfältet!

14 reaktioner på ”Helena = Socionom”

  1. Mina drömmar är att ta en härlig TYST Skogspromenad på slingrande stigar. Att vara stilla och bara lyssna till naturen. Lövens prassel i vinden. Dofterna. Djuren. Vattendragen. Det är mysiga drömmar som går i uppfyllelse för min vän och mig! ?

  2. Stort grattis Helena! Vad härligt att vara klar med utbildningen! Jag tror att du kan göra dina drömmar till verklighet!
    Jag jobbar själv på att forma mina drömmar. Det jag brinner för har varit svårt att mäkta med i skolans värld där jag jobbat/jobbar. Det är bara att kämpa vidare. Motgångar måste ju vända till framgång tillslut!

    Kram Anne

    1. Tack fina du! Vad härligt med dröm-pepp! JAG hoppas och tror ocskå att det går, så länge en låter drömmarna ta tid och låta dem växa fram i sin egen takt<3 Stor kram, Helena

  3. Vad roligt! Jag håller på att utbilda mig till socionom nu… Har just gått klart första året^^ Oroar mig dock över framtiden – hur yrkesrollen går ihop med att vara introvert… Oroar mig över att jag inte ska kunna ta allt ansvar som krävs, eller inte orka med att vara ”spindeln i nätet”. Inom vilket område ska du jobba nu? Och vad är din förhoppning att socionomutbildningen ska ta dig?

    1. Kul med fler introverta socionomer! 🙂 Hur tkr du det första året varit? Jag har också haft tvivel inför yrkeslivet men idag känner jag mig ganska trygg med att vara just den lyssnande o inkännande socionomen – den som ser klienter framför att ta plats själv. Jag själv tror dock att jag helst vull jobba deltid för att orka på bästa sätt, vet ju hur mycket ansvar det kan vara. Så jag hoppas på en deltidstjänst! jag vill just nu gärna jobba med persober med funktionsnedsättningar eller med integration o nysvenskar :). Men kan även tro att kurator vore givande! Vet du vad du vill jobba med för område? 🙂 Tack för din kommentar, roligt med läsare som också pluggar till socionom 🙂 /Helena

      1. Oj, jag känner exakt likadant! Det här med oro övr att inte orka jobba heltid. Jag blir nämligen lätt trött av röster, ljud, m.m. Och mycket sådant är dte ju kring människor. Å andra sidan är det ju så i de flesta yrken. Som socionom antar jag att man ändå har vissa chanser till lite egentid. Kanske sitta i ett eget rum, eller bilfärder till och från olika klienter (vet inte vilket ord som ska användas…).

        Från början ville jag bli kurator. Nu vet jag inte riktigt… Utredningsbiten tycker jag mycket om, i alla fall nu på utbildningen. Kanske jobba med barn. Men dr ökar ju förstås ansvarskänslan, och den vet jag inte om jag skulle orka med att bära.

        Det första året har varit bra, i alla fall studiemässigt. Inte socialt tyvärr… Den här terminen har vi läst juridik 🙂

        Hur gick det för dig att hitta vänner på utbildningen, var du med på olika sociala aktiviteter och tillställningar?

        1. Skönt att det är fler som känner att heltid vore för mycket. Men som du skriver så får man hoppas att det kommer tillfällen med ensamtid och samtal med en åt gången – då tänker jag att socionomyrket passar oss introverta utmärkt.

          Ja; utredningar kan vara intresanta – spännande att du redan funderat en del kring vad du vill jobba med, du kommer säkert hinna bli intreserad av fler områden. Det är iaf min erfarenhet, tidigare ville jag inte alls jobba med integration men det är nog något av det jag är mest pepp på nu inom socialt arbete.

          Juridiken är svår, viktig och spännande – är det skönt att ha den bakom dig? Trist att du inte hittat bra folk att hänga med, jag har också tyckte det varit himla svårt. Jag bytte ju också studieort (Från umeå till jönköping) och det var väl först de två sista terminerna som jag hittade folk att åtminstone prata med i skolan som jag trivdes fint med. Finns det folk i din klass som du skulle vilja lära känna mer, någon/några som verkar trevliga? Eller känns det som att det inte är människor du trivs med?

          Tack för din kommentar :). Hoppas du har en skön lördag!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *