Vad jag tänker & känner just nu

Jag hoppas ni har hade en skön, förhoppningsvis ledig, dag igår! Själv spenderade jag min dag helt själv där jag varvade plugg, sopplagning (bland annat på majrovan – snälla läsaren Beatrice upplyste mig om namnet! – som jag köpte härom dagen), promenader, tvättande och serietittande. Dagen idag fortsätter på liknande sätt men jag tror jag ska avbryta pluggandet med att kika förbi den fina diversehandeln som jag nästan bor granne med.

Jag är så glad att jag känner att jag har koll på de sista uppgifterna innan min examen (!) nästa vecka. Förra veckan bodde det en helt annan känsla i mig och det hände mer än en gång att jag bröt ihop och snörvlande utropade till de som hörde, i detta fall en viss David, att jag aaaaaaldrig kommer klara detta. Sådär är det att leva med en känslomänniska som mig – en stund senare kan jag glatt planera för sommaren eller kvällens middag. Men just nu är jag rätt säker på att min hemtenta på 3500 ord blir klar idag (nästan en vecka innan inlämning), att den är bra och att jag kommer få åtminstone godkänt på den. Så lugn har jag nog aldrig varit tidigare i slutet av en kurs och det känns skönt att få avsluta min utbildning på det sättet. Det är faktiskt först nu när jag varvar ner i sinnet som jag inser att jag snart får kalla mig socionom! Hur konstigt/ballt/overkligt/häftigt är inte det?

Vad som kanske är än konstigare är att jag fortfarande inte har något direkt sug efter att arbeta med traditionella socionomyrken, jag skrev lite om det i vintras. Jag vill inte sitta på ett socialkontor, arbeta med utredningar eller vara enhetschef för äldreboenden. Fast jag är inte heller lika sugen på att arbeta ”på golvet” längre som jag tänkt tidigare. Det är dock ett sådant jobb jag kommer börja med i sommar, i åtta veckor. Och att ha det arbetet över sommaren känns faktiskt fint, det är mer att fortsätta ett par år som jag är osäker på. Sommarjobbet är i alla fall inom funktionshinderomsorgen och jag kommer få arbeta med barn (!). Av de sommarjobb jag sökte var det detta jag allra helst ville ha. Tror jag och barnen kommer få det ganska fint tillsammans och jag är tacksam för att känslan på introduktionen varit bra.

Men sen kommer hösten och jag har i nuläget inte mycket koll på vad jag kommer göra då. Jag anar att det antingen blir Trollhättan eller Jönköping, men om jag ska plugga eller jobba vet jag inte än. Sedan jag varit i kontakt med studieförbundet Sensus, som jag hade min studiecirkel igenom, har jag fått upp ögonen för att arbeta på ett sådant. Jag gillar idén med folkbildning och som verksamhetsutvecklare, som de ofta kallas på studieförbund, får man jobba med många roliga projekt och planera och samverka för att genomföra dessa. Bara en massa kul saker i min mening (säger planeringsälskaren). Så två av mina eventuella och än så länge osäkra planer kretsar kring detta, men mer än så väljer jag att inte berätta nu. Blir de av lovar jag att uppdatera er.

För en person som, som sagt, älskar planering är det smått frustrerande att inte veta vad som händer till hösten vid den här tiden. Det har ju inte hänt mig sedan jag sökte in till universitetet .. för 4 år sedan (jag läste först en termin på lärarprogrammet och bytte av olika anledningar sedan till socionom). Det är en ganska skön grej med att gå en utbildning, man vet liksom hur de kommande åren, på ett ungefär, kommer se ut. Jag gillar det. Så nu kliar det i mina fingrar efter att få veta vad hösten 2014 kommer bjuda mig på. Men än får jag hålla mig till tåls.

Och medan jag väntar på det tänker jag lägga energin jag har över på att njuta och få utlopp för den inspiration som sedan en vecka bor i min kropp. Det om något är vardagslyx för mig. Och att få ingiva helgen med den känslan i magen banar ju väg för en lyckad helg!

Hoppas ni alla får en fin fredag<3

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *