Nedslagen

Fina läsare. Nu skulle jag behöva lite pepp och stöd från er, eftersom jag vet att ni om några förstår vad jag känner just nu. Jag har varit ganska modig den här veckan och utmanat mig socialt. Bland annat var jag på en föreläsning på engelska där vi var så få studenter som lyssnade att det istället blev en gruppdiskussion. Det blev dubbelt jobbigt eftersom jag redan är obekväm med gruppdiskussioner på svenska och att då ha det på engelska kändes lite oöverkomligt för mig. Så jag satt mest tyst samtidigt som jag klankade ner på mig själv.

Idag har jag utmanat mig själv igen och deltagit i Prideparaden här i Jönköping – fantastiskt upplevelse, så mycket kärlek! Man blev ganska stolt över att vara Jönköpinsbo när man såg det långa tåget som ringlade fram, vi var minst 3000 som deltog (mer än dubbelt så många som förra året). Jag deltog tillsammans med studieförbundet som jag är ledare i och vi blev en mindre skara som gick tillsammans. Väldigt fina och trevliga människor! Men efter att redan ha velat innan om jag verkligen skulle gå (på grund av att jag inte kände någon direkt) och mitt sociala självförtroende inte var särskilt välrustat blev det lite mycket för mig att umgås med nya personer i flera timmar. Jag blir ibland så himla trött på att inte kunna slappna av och se mig själv som en i gruppen. Istället ställer jag mig alltid utanför och ser mig inte som en i gänget, jag bara antar att människor inte tycker om mig och att de anser att jag är konstig.

Jag vet faktiskt helt ärligt inte hur jag ska bete mig när jag är i nya grupper och jag inte vet min roll. Då faller jag tillbaka på min gamla, tysta, blyga och avståndstagande roll. Jag vill kunna vara försiktig men ändå mitt varma, omtänksamma och nyfikna jag. Men det är som att det inte går när mina negativa och snedvridna tankar kommer igång. Jag blir så frustrerad!

Känner ni igen något av det jag skriver? Hur gör ni när ni hamnar i situationer som mig?

En positiv sak är åtminstone att jag har rosa naglar med blått glitter på och att jag har lägenheten helt för mig själv hela kvällen<3

7 reaktioner på ”Nedslagen”

  1. Nya grupper är svårt. Jag har ganska lätt för att umgås med en ny person, eller kanske två, men ju fler det blir desto mer faller jag in i den tysta rollen.. Det är väl en kombination av att vara blyg och introvert. När det är fler människor blir det dels svårare att ta plats, dels blir det fler intryck att ta in, så man sitter bara där och bearbetar information istället för att ta något initiativ.

    Många verkar på något sätt naturligt finna sin roll i nya grupper på en gång. Jag känner mig oftast bara förvirrad 🙂

    Det beror ju också på vad det är för människor i gruppen. Bland mer introverta personer får samtalen och allting ett långsammare och mer eftertänksamt tempo, och då är det lättare att känna sig som en i gruppen.
    I mer extroverta grupper känner jag mig mer som en iakttagare och undrar vad jag egentligen har där att göra.

    Ha en fin kväll med glittrande naglar och ensamhet 🙂

    1. Jag håller med dig om att det är mycket lättare att träffa nya människor en eller två. Då tycker jag det kan vara väldigt trevligt för man får liksom tid och chans att fördjupa samtalet. Det här med att det är mycket intryck att bearbeta i stora grupper är verkligen sant, och lägger man på alla negativa tankar så blir det nästan överbelastat – alltså inte så lätt att vara social. Bra att du påminde mig om intrycken, inte riktigt tänkt på att det inverkar idag.

      Ja, förvirring är rätt ord för vad jag känner också! Har väldigt svårt att reda ut hur jag ska vara..

      Introvert-häng föredrar jag med, det blir som du säger lite långsammare tempo och man hinner med bättre i det som händer. Men ska jag träffas i mer extroverta sammanhang (som jag också kan uppskatta, mycket snabb energi och ofta känslouttryck) föredrar jag att ha med mig någon jag känner mig trygg med. Då kan jag utmana mig själv och prata med folk för att sedan glida fram till personen jag känner mig trygg med och vila lite. Man borde alltid kunna ha med sig en sån person i situationer som känns läskiga och energitagande.

      Tack 🙂 Och tack för din kommentar, dina tankar och reflektioner – det har fått mig att tänka lite mer snällt kring mig själv. Önskar dig en fin kväll du med!

  2. Å Vad Duktig Du har varit som både klarat av en gruppdiskussion på engelska och umgåtts i flera timmar med nya människor på Prideparaden!!! 🙂
    Känn Dig Stolt över Dig själv över det faktum att du trots allt överlevde dessa situationer. Jag tror inte att de andra ser dina inre demoner i form av nedsättande tankar du har om dig själv! Försök att inte döma dig själv så hårt! Jag vet att det är lättare sagt än gjort men kom ihåg vilken hjältinna Du är som inte vände i dörren och lämnade gruppen på föreläsningen eller struntade i att gå på Pridefestivalen!!! Det är framsteg Fina Du!! 🙂

    Jag tycker själv att det även kan vara energidränerande om jag hamnar i en situation med en mycket tystlåten person även om jag själv oxå är introvert. Då går min autopilot igång och jag blir glatt utåtriktad och pratsam. En roll jag faller in i och som naturligtvis tömmer mig på energi. Jättesvårt! Jag kan tycka att det är skönt att vara med utåtriktade t e x på bjudningar för då behöver inte jag stå för underhållningen utan kan flinka in med olika repliker här och där. Det blir bra samtal.

    Annars tycker jag oxå att det är fruktansvärt jobbigt med nya kontakter. Även om jag har lärt mig att vara utåtriktad när det behövs.

    Vet inte om mina rader är till någon tröst men jag hoppas att din nedstämdhet lägger sig och att Du kan vakna upp till en ny dag med mera ro och fröjd i hjärtat!
    Stor varm kram från mig! <3. Anna

  3. Hej igen!! Jag skrev ett långt svar igår men det verkar ha försvunnit så jag gör ett nytt försök idag!!
    Du kan vara riktigt stolt över Dig själv att du både klarade av att stanna kvar på gruppdiskussionen trots ditt stora obehag och att du klarade av att umgås med främlingar på Prideparaden!!! Superbra jobbat! Du varken rusade upp och lämnade gruppen/föreläsningen eller struntade i att gå på Paraden. Du höll ut och var social!!

    Sedan är det en annan femma att du blev helt tömd på energi och börjar tänka nedlåtande tankar om dig själv! Nästa gång försök lämna sällskapet innan du når Din bristningsgräns! Så att du inte blir helt dränerad på energi. Det kan hjälpa dig.
    Jag tror inte att någon tänkte att du var konstig!! Oftast är de negativa tankarna ett resultat av osäkerhet. Var lite snäll mot dig själv! <3 ge dig själv en klapp på kinden!!

    Jag vet att det alltid är lättare att ge råd än att följa dem själv. Oftast ser vi andras storhet men inte vår egen! Jag har ju också saker som jag måste jobba på, t e x att döma mig mindre hårt, ta hand om min hälsa, och skänka mitt inre glädje.

    En annan aspekt ur att vara blyg, är att jag faktiskt kan tycka att det är skönt att träffa sociala utåtriktade personer för då behöver inte jag prata så mycket utan kan flika in några kommentarer här och där. Samtalet flyter av flera inblandade. Men jag kan få panik om jag känner att jag måste vara social och jag vet inte vad jag ska prata om med personen ifråga t e x på grannträffar. Det är en plåga! Det värsta är om den andra personen är tystlåten för då går jag in i min glada utåtriktade roll och pratar, efteråt är jag tömd på energi. Inte så lätt alla gånger. Beror ju också på ens dagsform hur man orkar tackla sociala sammanhang.

    Jag hoppas att Du nu i efterhand kan ge Dig själv komplimanger för Dina två insatser denna vecka!! Bravo!! 🙂

    1. Hej Anna! Jag ser dina båda kommentarer, kanske var något teknikstrul tidigare? 🙂 TACK för båda dina fina, peppande och kloka kommentarer! Du har ju väldigt rätt att jag borde vara stolt som stannade kvar fastän det kändes tufft, att jag utmanade mig själv. Men håller med om att det är så mycket lättare när det gäller någon annan.

      Ja, att lyssna på mitt eget energibatteri måste jag bli bättre på – för det blir en sådan knockout rent energimässigt när jag inte gör det. Inatt sov jag säkert 11 timmar för att jag var helt slut efter paraden och alla negativa tankar. Tur att jag kunna få vara själv hela dagen idag.

      Ja, jag kan hålla med dig att det i vissa sammanhang är skönt om det är den andre som är mer social. Men jag har lättast för de som är nyfikna och ställer frågor, så att samtalet blir ömsesidigt. Men jag har flera extroverta vänner som jag trivs väldigt bra med just för att de är varma, får mig att känna mig välkommen och sedd och som inte är rädd för känslor. Som du skriver är det inte lätt alla gånger med sociala sammankomster – tror det viktigaste är att vi lär känna oss själva och att försöka leva på ett sätt som just vår person trivs med.

      Tack igen för dina ord, önskar dig en fin vecka!
      Kramkram

  4. Du är väldigt modig tycker jag. Förstår tröttheten som kommer efteråt.Tänk vad bra om vi kunde hjälpas åt att föra ut sådan här kunskap och information. Ditt sätt är en oerhörd bra hjälp på vägen. Ofta brukar folk som är blyga kunna uppfattas som dryga istället, eftersom man missuppfattar det spända ansiktsuttrycket. Känner ni igen er i det?

    1. Tack Mari, det värmer!
      Ja, det här med dryghet har jag också hört om och jag tror att en del kan uppfatta mig på det viset när jag exempelvis inte hälsar eller liknande, och det är ju det sista jag vill verka vara :/. Tack för din kommentar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *