Introverta tankeresor

quietpeopleSom introvert är jag väldigt mycket i mitt huvud. För det mesta är det ganska trivsamt. Det är som en hel värld där inne där jag dagligen skapar nya filmer och böcker. Och nu menar jag inte att jag planerar för riktiga sådana utan att min hjärna ständigt skapar fiktiva berättelser. Med min hjärna är jag på ständig resa. Jag kan föreställa mig konversationer i förväg och spelar i mitt huvud upp hur jag och den andre kommer agera. Jag ser ansiktsuttryck, hör skratt och tonlägen och målar upp miljön där allt utspelas. Ibland när jag promenerar kan jag vakna upp från mina fantasier av att jag har börjat mumla för mig själv. Eller så rycks jag ur dem för att någon går förbi mig och jag inser av dennes närvaro att jag faktiskt befinner mig i en annan värld utöver den i mitt huvud. Jag blir alltså väldigt uppslukad och tycker det är fantastiskt.

Jag tas även lätt med på tankeresor genom saker jag ser omkring mig som sätter igång en kedja av tankar. Ibland när jag virrat runt ett tag i mitt huvud kan jag fråga mig själv: ”Hur sjutton kom jag fram till den här tanken?” Och då är det roligt att transportera sig själv till den tanke som startade allt. Jag kan ge ett exempel från tidigare idag. Jag hade hamnat i tanken ”Det vore kul med en återträff av vår högstadieklass” på bara ett par sekunder. Så jag blev nyfiken på hur jag hamnat där för jag kunde inte minnas. Så jag backade. Och det visade sig att allt började med min skruvmejsel som ligger på mitt skrivbord. Den har jag fått av ett par vänner till familjen när jag tog studenten så hos dem hamnade jag i tanken härnäst. Och då hinner jag se hela deras familj, hur de agerar samt den gård de bor på under en halv sekund. Sedan kommer jag på att det var länge sen jag träffade deras barn, att de måste vara stora nu. Kanske till och med att de går på högstadiet? Och här ser jag min gamla skolbyggnad och dess korridorer. Jag minns tillbaka och tänker att det var en jobbig tid. Men kommer sen på mig själv med att den var väldigt rolig också. Och så ser jag mina gamla klasskamrater och tänker att det var ju en fin klass – ”Det vore kul med en återträff med vår högstadieklass” blev då slutklämmen. Jag älskar dessa tankeresor. För ibland lämnar de större avtryck i mig och jag hamnar i andra länder, återupptäckter filmer jag glömt bort, minns konversationer från länge sedan och ser mig själv i miljöer jag aldrig varit i.

top50travelquotesEn annan aspekt av att leva i mitt huvud är just att uppleva mig själv i nya situationer och miljöer. Jag förbereder mig nämligen ofta för scenarion som jag med största sannolikhet aldrig kommer uppleva. Det handlar 7 gånger av 10 om negativa händelser som att bli påkommen utan lyse på cykeln (Jönköpingspolisen är lite känd för att vara kinkiga med sådant). Då föreställer jag mig vad jag ska säga till mitt försvar ”Alltså lyset var där när jag började cykla, jag måste ha tappat det!” eller om jag kanske rent av ska låtsas att jag bara pratar kroatiska ”hvala vam za uzimanje vremena da se dive moj bicikl, ali imam malo žuri na sastanak” (fast kroatiskan jag kan i min tankevärld låter nog inte som den som är korrekt i denna värld). Och så har jag återigen skapat en ny verklighet. Dessutom presenterar jag för mig själv olika sätt att handla på något jag tror gör att man blir en bättre problemlösare (även om det i nämnd situation mer blir ett smitande…).

Det jag ville ha sagt är i alla fall att vi introverta ska vara tacksamma till de världar som vi med våra hjärnor skapar åt oss. Tänk så mycket vi hinner uppleva under en livstid! Så de som säger att vi har tråkiga liv kan ju dra något gammalt över sig. Under en dag kan vi nämligen ha rest till både Kambodja och Nepal. I vår alldeles egen verklighet.

6 reaktioner på ”Introverta tankeresor”

  1. Känner igen mig i det här till 100%! Känns skönt att veta att det finns fler som har ett parallellt liv i sina huvuden.

  2. Tack så mycket för det här inlägget! Behövde verkligen det just nu. Instämmer med kommentaren ovan från Sara! Så skönt att du dessutom målar upp det och förklarar hur det är med alla tankekedjor istället för att bara lämna det i den första meningen som i sig också är väldigt igenkännande. Ha det underbart bästa Helena!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *