Den negativa utgångspunkten

Alltså hösten är på igång på riktigt nu<3. September och Oktober är förmodligen mina absoluta favoritmånader. Jag njuter verkligen av den rena luften och alla färger som kommer fram allt mer. OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Idag tänkte jag beröra en sak som jag tampas ganska mycket med och som jag tänkt allt mer på det sista. Det handlar om att min utgångspunkt när jag möter människor ofta är att de inte kommer tycka om mig. Jag förbereder mig redan innan på att jag inte kommer bli omtyckt. Att jag kommer ses som underlig, svår, tråkig och otrevlig. Jag tror jag kommit fram till att det handlar om en rädsla för att just detta ska ske och att jag förbereder mig för att inte bli besviken.

Detta med att förbereda sig på något så negativt är dock inget som hjälper mig. Visst, jag kanske inte blir lika besviken, men förberedelserna gör automatiskt att jag blir en sämre version av mig själv. Jag blir faktiskt mindre trevlig, svår och tråkig. Tankarna om att folk inte kommer tycka om mig är förrädiska eftersom de gör mig desto mer osäker. De skymmer tankarna och insikten om att jag visst har mycket att komma med. På grund av förberedelserna är det som att mina goda egenskaper har gått vilse och inte finns att få tag på. Det negativa tillåts istället att ta över.

Detta har säkerligen med min bristande självkänsla att göra. Hade det funnits en större trygghet hade jag kunnat gå in i nya kontakter utan dessa förberedelser. För jag hade någonstans vetat att jag är omtyckbar. Det som däremot gläder mig är att jag idag, till skillnad från för ett par år sedan, vet att det finns en fin och bra person i mig. Att jag inte behöver bli någon annan utan bara mer av mig själv. Jag vet bara inte riktigt hur jag ska övertyga mig själv om att låta min person titta fram lite oftare när jag hittar människor jag vill komma närmare.

Efter att ha funderat kring detta en tid tror jag att jag har beslutat mig att fokusera på ett mindre antal personer att öva mig på. Personer som jag vill komma närmare och som jag tror skulle uppskatta att jag delar med mig mer av den jag är. På så vis blir inte detta övermäktigt att jobba med. Att också välja ut personer som en känner någon slags kemi med tänker jag även minskar chanserna för att bli besviken. På så vis bygger jag på något fint som redan finns men fokuserar på att utveckla det och höja ribban i relationen. Jag får försöka rapportera längre fram hur det har gått.

Nu önskar jag er en mysig söndag! Pass på att se en favoritfilm eller varför inte gå ut och fundera i regnet? Det tänker jag göra.

12 reaktioner på ”Den negativa utgångspunkten”

  1. Tack för att du delade med dig av den här funderingen. Du har formulerat det på ett väldigt bra och fint sätt också och jag kan säga att jag verkligen känner igen mig. Hoppas du haft en mysig söndag du med 🙂

  2. Älskar din blogg! Läser alltid, kommenterar dock inte så ofta 🙁 Detta inlägget påminde mig om den underbara sagan om djuren och breven… saknar den lite faktiskt 🙂

  3. Vilket fint och ärligt inlägg. Jag tror det är väldigt många som gör likadant. Jag har gjort det tusentals gånger. Självkänsla är säkerligen en stor del i det.
    För min del är det även att jag beter mig så olika beroende på var jag är. Den stora faktorn är ifall jag känner mig trygg eller inte. Ifall jag är trygg så får jag fram min bästa sida, men är jag inte trygg sitter jag tyst eller går som en struken slips länge väggarna. De dagar självkänslan känns bra kan jag även få fram fina sidor trots jag inte riktigt trivs på ett ställe.
    Hmm .. Vet inte om allt kanske blev flummig nu …
    Ha en jättefin dag,
    Kramar Lina

    1. Tack fina Lina för din kommentar! Jag känner väl igen mig i det du beskriver om vilken plats en är på, om tryggheten finns så blir det också lättare att ta fram sin bästa version av sig själv. Kanske blir ett inlägg om detta också, det är faktiskt väldigt intressant.. 🙂 Tack! Önskar dig en solig höstdag! Kram

  4. Hej! Vill bara säga att jag hittat till din blogg och hemsida. Jag är själv blyg men vägrar idag att se det som nåt som är fel…att få höra att man är fel skapar mer problem än blygheten i sig. Det är absurt vilket stort problem mina lärare gjorde det till under hela grundskolan (även om de ville väl). Tack för att du delar med dig!

    1. Hej Marie! Vad roligt att du hittat hit :). Det gläder mig att du inte ser det som något fel med din blyghet, det är ett väldigt viktigt steg att ta! Håller med dig om att få höra att en del av ens personlighet är något fel inte hjälper ett dugg. Hoppas du ska trivas här! Allt gott, Helena

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *