Att sätta ribban i relationer

friendsforeverIdag är det måndag och jag tänkte skriva om ett ämne som aldrig slutar att fascinera mig. Nämligen relationer.

Jag tror det var i början av sommaren som de första tankarna kom som detta inlägg nu bygger på. Jag gick då och funderade på hur olika mina relationer kunde se ut och klurade på varför vissa var så enkla medan andra inte var det. Jag fastnade vid skillnaden och kom inte till ro. Efter att dessa tankar kommit och gått i ett par dagar kom jag dock till en viktig insikt.

Denna insikt handlar om det som rubriken syftar på; att sätta ribban i relationer. Jag insåg nämligen att i de relationer som jag anser som bäst fungerande har både jag och den andre visat tydligt att det är okej att bete sig på olika vis. Med detta menar jag att vi genom vårat egna beteende gett den andre okej att göra likadant. Ett exempel på detta är att vara den som tar första steget och berättar något känsligt eller privat. Ett annat är att dra ett skämt om den andre (på ett kärleksfullt sätt). Genom att själv göra en sådan sak berättar en för den andre att det är okej för den att i vår relation också agera på det viset. Med andra ord så sätter en ribban i just denna relation.

När vi vågar öppna upp oss själva inför människor vi vill ha nära innebär det att vi höjer ribban i den relationen. Att höja ribban är för många försiktiga läskigt och jag känner själv att jag är en hejare på att låta ribban ligga lågt under en längre period. Men jag tror de flesta håller med om att det är en befriande känsla när en gör det. Känslan att komma någon närmare är en fin upplevelse.

Tankarna kring detta har fått mig att inse vikten av att människor i en försiktig och blyg persons omgivning vågar höja ribban. För förutom att det ger ett större spelrum i relationen så säger det också till den andre att den är okej och fin som den är. På så vis kan en blyg person lätta på skammen som ofta cirkulerar kring blygseln. Och som jag skrivit så många gånger tidigare så leder minskad skam en större avslappning och att en växer i sin egen person. Därför är det väldigt viktigt att du som läser och som själv inte definierar dig som blyg men som känner människor i din omgivning som är det vågar höja ribban. Särskilt när det handlar om barn och ungdomar som allt för ofta går med en förvrängd och negativ självbild.

Blyga personer är ofta pärlor som bär på många fina egenskaper och det är värt att ta sig den lilla extra tiden för att locka fram dessa!

9 reaktioner på ”Att sätta ribban i relationer”

  1. Jag har funderat på detta inlägg ett tag om att sätta ribban, gällande konversationer. Om någon skriver till mig, ”hej, läget?” så vet jag inte vad jag ska svara och säger det är okej oavsett vad det rätta svaret är. Då jag inte vet om syftet med kontakttagandet är i artigt syfte eller välmenande syfte så väljer jag att hålla min distans. Om en person kontaktar mig med att skriva ngt annat innan, som att hen har sett en bra film jag borde se eller haft en tufft dag på jobbet för att bolla frågan om hur det är med mig så tycker jag det är lättare att svara mer ärligt för då verkar kontakttagandet välmenat. Komiskt nog så tyckte jag förr att det var onödigt att skriva om sig själv när man tar kontakt, varför tvinga på andra personer om min dag? Jag är negativt påverkad av min självcentrerade mamma som bara kan prata om hennes liv och aldrig kunnat lyssna på vad jag hade att säga, inte ens frågor om min läxa när jag var liten. Idag förstår jag att det är ett bra sätt att öppna upp för dialog, ribban sätts direkt och kanske fungerar som isbrytare. Men då ställs även frågan om den andre personen och det är inte alls egocentrerat så nu förstår jag skillnaden ;). Så jag försöker börja med någon isbrytare, ställa mer specifika frågor om någons katt exempelvis eller berätta om något jag har gjort för att sätta en ribba för motparten som jag trivs med. Jag vill alltså inte ha det ytliga artiga utan verkligheten och vänskapligt. Det var mina tankar om att sätta ribban, iaf gällande kontakttagande.

    1. Hej Patricia och tack för att du delar med dig av dina reflektioner, riktigt intressant att läsa! Jag undrar om det vore okej att jag publicerar din kommentar i ett blogginlägg? Tror det är många som skulle känna igen sig i det du skriver och att det är tankar som fler skulle behöva få ta del av! Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *