Den introverta hjärnan

Efter att jag skrev inlägget om att Inte ursäkta tystnaden (läs här) började jag fundera mer kring detta med att extroverta och introvertas hjärnor fungerar olika. När jag under hösten 2008 läste The introvert advantage och upptäckte att jag var introvert så var det ett kapitel som fastnade extra mycket. Det handlade om att forskning visat hur introvertas tankeprocessbana i hjärnan går längre och annorlunda än de extrovertas. Jag fick äntligen en förståelse för varför jag inte alltid var så snabbtänkt och att det ibland blev blankt i huvudet om någon pressade mig. Min tanke hade helt enkelt inte fått den tid den behövde för att processas så att jag kunde ta den i mun, i ord.

innie-outie-brainsPrecis som bilden illustrerar går alltså tanken snabbare i en extrovert hjärna än den gör i en introvert eftersom vår bana är desto längre. Detta handlar inte alls om att en som introvert skulle ha mindre smarta tankar för att det går långsammare. Kvalitén på tankarna kan vara lika hög oavsett personlighetstyp. Jag skulle snarare för att hävda att en introvert vore långsam och därmed dum istället vilja påstå att de har välgenomtänkta saker att komma med. Detta kan förklara varför vi som är introverta inte gillar samtal som snabbt byter ämne eller där folk avbryter varandra eftersom det gör att vi inte hinner tänka färdigt våra tankar innan ämnet blivit utbytt eller någon avbrutit oss. Det förklarar också varför vi kan behöva tanketid när vi får en fråga utan enkelt ja- eller nejsvar.

I kapitlet som heter The emerginbrainscape: Born to be introverted? går författaren Marti Laney Olsen också igenom andra upptäckter forskare gjort inom detta intressanta område. Bland annat skriver hon att ämnet dopamin har en avgörande roll i vårt välmående men att också mängden av det också är väldigt viktigt. Dopamin är ett ämne som höjs vid olika typer av spänning. Extroverta är lågkänsliga för dopamin och tål samt behöver mycket av det för att må bra. Introverta behöver istället mindre av detta. För båda gäller dock att vi har en viss nivå av dopamin som gör att vi mår väl och att vi inte mår ultimat om dopaminmängden går över eller under vår personliga ”måbra-nivå”.

Till hjälp för att reglera så att vi hamnar på vår ultimata dopaminnivå har extroverta och introverta hjärnor varsitt ämne. Extroverta tar hjälp av adrenalin för att öka sin dopaminproducering. Det är en förklaring till varför många extroverta uppskattar ”kickar” såsom bergochdalbanor och äventyrssport. Introverta hjärnor tar istället hjälp av ämnet acetylkolin som skapas vid lugna aktiviteter såsom att måla, läsa, vistas i skogen och dagdrömma och reflektera. Detta ämne ökar känslan av harmoni hos introverta och gör att dopaminet inte hamnar för högt.

Denna kunskap om hur våra hjärnor fungerar olika anser jag är extremt viktigt att ha koll på både för sin egen skull men också för att förstå sig på sina medmänniskor. Hur många av oss har inte stått som frågetecken inför oliksinnade personer bara för att vi inte har förståelse för dennes behov och sätt att fungera på? För mig har det hänt ofta. Jag tror att kunskap som denna skulle förenkla samarbetet på arbetsplatser, förenkla arbetet med olika typer av elever i skolan och inte minst öka förståelsen för att vi är olika och har olika behov.

7 reaktioner på ”Den introverta hjärnan”

  1. Jag tycker också det är viktigt för självkänslan att förstå att man har en hjärna som bearbetar information på ett långsammare men mer djupgående sätt. Man är alltså inte trögtänkt, man är bara analytisk och vill bearbeta all information innan man säger något. Tyvärr har vår kultur ju ett ideal som säger att man ska vara snabbtänkt istället för eftertänksam.

    Du har en poäng i att den här kunskapen skulle underlätta i många sammanhang. Varför får man inte lära sig sånt här i skolan? Tänk vad mycket som skulle vinnas om man redan där fick lära sig att vi fungerar olika.

    1. Hej Anders och tack för din tankeväckande kommentar! Jag håller definitivt med dig att denna kunskap hjälper en att bli vän med sig själv, stärka sin självkänsla. Jag minns själv att när jag läste kapitlet så var det som att ”polletten föll ner” för mig och jag fick en förståelse för mig själv vilket gjorde att jag också tyckte om mig själv mer.

      Jag håller med dig om att denna kunskap behöver komma ut mer i skolorna. Att vi talar om det med barn och ungdomar tidigt så att desto fler får förståelse för att de inte är fel utan bara fungerar på ett annorlunda sätt än normen. Och i det långa loppet önskar jag förändra normerna så att det ses som något fint att vara både och, extrovert som introvert, blyg som högkänslig. Alla tillför vi något.

      Tack igen för din kommentar!

  2. Det här var ett intressant inlägg! Dock har jag inte blivit klok på skillnaden mellan introverta icke-högkänsliga personer och introverta högkänsliga personer. En del av detta som du beskrev i ditt inlägg nämns i boken Den högkänsliga människan. Då kan jag inte låta bli att undra vad som skiljer högkänsliga introverta från icke-högkönsliga introverta. Varför jag hänger upp mig på denna skillnaden är att jag har sett stor skillnad på introverta människor och högkönsliga introverta människor men ändå så beskrivs dem som samma persontyp av exempelvis Susan Cain om jag har förstått detta rätt. Jag förstår att du inte sitter med dessa svar men om du skulle råka se något om detta får du gärna publicera här eller maila till mig. Om jag finner något så låter jag dig veta.

    Extra viktigt är det för introverta och högkänsliga introverta att känna till detta för att de ska förstå varför de är som de är men också varför de aldrig kommer att trivas som fullständig extrovert. Om de lever som extroverta så förnekar de sig själva, inte bara mentalt men även sin hjärnas uppbyggnad. Livet borde handla om att se till att man mår bra och inte passa sig efter något som man inte är. Förhoppningsvis hjälper detta inlägg andra att förstå att de kommer må bäst av att vara sig själv.

    1. Hej Patricia! Vad roligt att du fann inlägget intressant! Jag håller helt med dig om att gränsen mellan högkänslighet och introversion kan vara väldigt diffus. jag kan många gånger tycka det är svårt att skriva om enbart ett av det eftersom de tenderar att haka i varandra. Igår läste jag exempelvis en text av en högkänslig extrovert som menade att hen kände igen sig i Susan Cains definition av en introvert men att hen då var just högkänslig extrovert. Så det är sannerligen inte enkelt att särskilja dessa åt.

      Just hsp introvert och enbart introvert har jag inte pejl på vilken skillnad det är. Men anar att introvert är mer kognitivt och hsp handlar med om intaget av intryck och känslor? Så att vara introvert hsp borde vara än mer ”överväldigande” om en inte kan hantera sin personlighetstyp och vet hur en ska få tillbaka energi. Men det är min uppfattning.

      Jag ska fortsätta ”forska” i ämnet och hör av mig om jag hittar något av intresse!

  3. Jag kikade runt på nätet och fann en del intressant som jag ska sålla bland och läsa igenom, jag har vanan att spara alla länkar till en länksamling och gå igenom när jag finner ro till att göra det. Jag återkommer om vad jag fann. Sköt om dig!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *