Gamla mönster

Jag anar att jag inte är ensam om detta med att tvivla på sig själv och sin egen förmåga. Som blyg har jag förstått att det är väldigt vanligt. Jag tror sällan att jag klarar av saker lika bra som andra. Hittar alltid anledningar till att andra är bättre än mig. Runt hörnet känns det ständigt som att ett tvivel eller en tvekan väntar. Berömmer någon det jag gör tror jag de säger det för att vara snälla eller att de förstorar eller överdriver sina åsikter.

Ofta nedvärderar jag det jag gör och fastän människor klart och tydligt berättar för mig att jag visst är uppskattad och bra som jag är så har jag ändå svårt att känna känslan inom mig. Istället för att välja att tro på mig själv väljer jag ofta att hitta anledningar att inte tro på att jag klarar av det som väntar.

Jag undrar om detta alltid har med en låg självkänsla att göra. Eller om det ibland mest går av vana. Att jag alltså beter mig som jag alltid gjort och ”glömt av” att ändra beteendet och inte enbart tankarna kring mitt värde. För på många plan har jag kommit långt vad gäller min självrespekt, jag uppskattar mig själv på ett helt annat sätt idag än vad jag gjorde tidigare. Jag kan idag vara stolt över mitt försynta sätt och min långsamma och innehållsrika personlighet. Inte sparkar jag så på mig själv såsom jag gjorde tidigare. För ett par år sedan tyckte jag mest mitt sätt att vara på var fel och att det behövdes en ”bot”.

Idag är alltså mycket annorlunda, till det positiva. Men samtidigt tycker jag att jag vissa vardagar ser denna ändring för lite i mitt beteende. Därav min fundering om jag lever kvar i gamla beteendemönster och alltså av ”gammal vana” hamnar i ett förminskande av mig själv.

En av mina nya favorit bloggerskor Lina som driver bloggen Linas andliga resa skrev ett sådant bra inlägg igår som jag tycker en kan koppla till detta, nämligen om att sätta krokben för sig själv. Att en helt enkelt blir så van vid att det alltid finns något dåligt i livet att när allt faktiskt är bra så letar en efter något som inte är bra. För att det blivit en del av ens liv. En är inte van vid att må bra utan känner förmodligen en slags trygghet i att ha något negativt i sin omgivning.

Jag undrar om det inte är så för mig. Att det blivit en vana att jag nedvärderar min förmåga och att jag inte riktigt vågar lämna mitt gamla beteendemönster. För att det på något märkligt sätt är en trygghet att finnas i det negativa som är bekant istället för det positiva och stärkande som är nytt och lite främmande för mig.

Det känns som en väldigt nyttig insikt för mig eftersom det innebär att jag kommer kunna uppmärksamma mina ovanor med att förminska mig själv. Eftersom jag har en hyfsat god grund att stå på med självrespekt kan jag försöka påminna mig om den istället för att tro på de negativa tankarna. Ifrågasätta mina tankar och fundera på om de verkligen är så fyllda av sanning. Det är inte alltid så lätt att ändra långlivade beteenden och tankegångar men en får ta små steg och inte sparka på sig själv för mycket när en inte lyckas såsom en vill.

4 reaktioner på ”Gamla mönster”

  1. Intressant tanke! och välskriven text som vanligt Helena, grym du är! 😀
    Jag tror också det kan vara så. Många som jag känner gnäller och igår (skola, finns inga jobb osv) märkte jag själv att jag sa likadant till en av mina vänner. ”Men guu så jobbig den här boken är.” Och ”finns ju inga jobb här!” Fast jag själv har valt att läsa kursen som boken ingår i, och boken är dessutom riktigt bra. Och att jag själv brukar säga att har man inte sökt trettio jobb så har man inte gett det en ärlig chans riktigt. Så, ja, lätt att man fastnar i gamla mönster, som inte ens egentligen är relevanta längre.

    Kram på dig!

    1. Tack vad det värmde och vad glad jag blev! 🙂 Känner så väl igen det du beskriver, hur omgivningen kan påverka en enormt om en inte ser upp. Så synd när det är andras negativitet en tar upp, händer mig på tok föt ofta. En borde försöka sprida något positivt för varje gång en tänket säga något negativt och onödigt. Då skulle nog ens omgivning bli lite mer glad! Tack för att du delar med dig av dina tankar, det gillas skarpt! Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *