Sena tankar

OLYMPUS DIGITAL CAMERAIkväll sitter jag här och försöker att stanna svåra tankar. Inte det lättaste när jag är ensam och upplever just ensamheten som jobbig. Då är det som att mitt filter är betydligt tunnare. Det är underligt hur känslor kan slå om på någon dag, att man kan må så bra och sedan plötsligt bära på tunga tankar. Jag tänker varje gång att jag borde ha vant mig och lärt mig möta det så att det inte blir riktigt så jobbigt. Men jag kan inte för allt i världen förbereda mig. Visst att det funkar i teorin. Men när livet känns sådär fint och härligt, hur lätt är det då att förvänta sig det svåra? Jag avskyr att förvänta mig dåliga dagar.

Just grejen med att åka från ett ställe fyllt av kärlek och värme, närhet och skratt för att byta ut det mot en tom lägenhet har jag väldiga svårigheter med. Att lämna människor tycker jag svider i hjärtat och som att jag går sönder lite varje gång. Det är betydligt lättare att resa iväg när man ska till ett ställe där man möts av en varm famn. En efterlängtad mamma, pappa, vän eller favoritmänniskan.

Det som gör axlarna aningens lättare är att jag vet att det går över, som alltid annars. Jag är som sagt en periodare och de lägre dagarna efterföljs av bättre, finare dagar. Och dessutom vet jag hur lyckligt lottad jag är som har så fina personer i min omgivning som jag får längta till och sakna. Det är ett privilegium.

En reaktion på ”Sena tankar”

  1. Ensamhet som inte är självvald är inte behaglig. Verkligen inte alls… Visst kan man försöka förbereda sig på den, men samtidigt så vill man ju inte, när man är med människor man håller av, tänka på att man inte kommer vara kvar där… Det är svårt. Jag vill mest säga att jag känner igen det du skriver.
    Jag hoppas att det hunnit komma till att kännas lättare, att det är bättre dagar nu.
    Varma kramar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *