Socionom och blyg?

fjäderJag har många gånger tvivlat på mitt val av socionom som yrke på grund av min blygsel. Jag vet att andra går i liknande tankar vid just människoyrken såsom lärare, psykolog, läkare, sjuksköterska och så vidare. Att det försiktiga draget vi lever med står i vägen för en karriär där man möter människor. För att samtal är en sådan central del av yrket. Jag kan vara rädd att andra funderar på vad jag gör på denna utbildning. Att de inte förstår hur jag ska klara av socionomyrket i framtiden när jag knappt säger ett ord till dem. Eller beter mig osäkert och inte vet hur jag formulerar mig när de är närvarande. Och det finns dagar jag tänker att de har rätt. Att jag inte kommer klara av detta. För jag har ju fått förstå att man ”måste ta för sig i samhället för att klara sig”. ”Prata för sig, visa att man finns med rösten”. Det har jag fått höra så himla många gånger att sådana fraser ringer i bakhuvudet när jag tvivlar.

Men jag vill förklara en sak för dig som går med dessa tankar. För det finns helt andra perspektiv på detta som är viktiga för dig att ta del av innan du fortsätter att tvivla på om du är på rätt eller fel plats. Jag tycker nämligen inte längre att det är så självklart att det är något dåligt att vara den försynta när man ska arbeta som socionom. Jag har under min utbildning snarare funnit motsatsen. För om man tar fram kärnan i detta arbete är det att bemöta utsatta människor och lyssna på deras berättelse. Att se dem och inte lägga fram sig själv. De egenskaper man främst behöver slipa på är ett djupare lyssnande och att se att klienten man möter är mer än sitt problem och att kunna se detta. Bemöta människor på ett schysst och fint sätt.

Att vara socialt kompetent handlar inte först och främst om att kunna prata. Särskilt inte som socionom. Och ska jag vara ärlig tror jag att de av mina studiekamrater som har stort behov av att prata om sig själva kommer ha desto större problem med syn yrkesroll än vad jag kommer ha. Som blyg uppskattar jag inte att fokus ligger på mig för mycket och som introvert tycker jag det är givande att lyssna på andras livsberättelser och försöka förstå på ett djupare plan. Jag upplever att många timida personer har en talang för att förstå andras känslor väldigt bra eftersom man spenderat mycket tid på att iaktta andra. Dessa egenskaper är oerhört viktiga i en socionoms yrke.

Så istället för att se min försiktiga sida som ett hinder för mig ser jag det numera som något jag kan använda till min fördel. På så sätt känns det också lättare att utmana mig själv på de delar jag tycker är läskiga. För då är jag vän med min blyga sida och kan tänja på den om jag känner att den står i vägen för något jag vill åstadkomma. Istället för att kämpa med skammen och inte tillåta mig vara som jag är. En mycket svårare väg att gå.dreams

Jag har själv varit med om att människor ifrågasatt mitt yrkesval på grund av min blygsel. Fått höra att det inte fungerar med ett flin. Och kanske har ni varit med om samma, eller kommer få höra liknande saker. Men jag säger er, lyssna inte på dessa röster. Att bära på en blyg personlighet är inget som står i vägen för detta yrke. Faktum är att all motgång man kämpar med som blyg blir till erfarenheter som gör att vi kan känna igen oss i de vi möter. En känsla av att vara annorlunda och att få kämpa med saker man tycker är tuffa. Väldigt nyttigt för att kunna mötas på ett djupare plan.

Jag säger inte att blygseln inte kan komma att sätta käppar i hjulet ibland, för den har allt sina nackdelar, vilka jag är medveten om. Men jag är så trött på att man talar om oss försiktiga som att vi måste råda bot på vår personlighet och bli någon annan. För det där stämmer inte. Visst att vi behöver komma till en punkt där vi är vän med oss själva och klarar av att tänja på vår försiktighet ibland. Men att bli någon annan behövs absolut inte, för det finns så himla mycket fint, bra, starkt och nyttigt att ta vara på som försiktig! 

Är du en av de som är tveksam till ditt yrkesval (oavsett om det är socionom eller något annat) på grund av din blyga sida? Skulle du behöva skriva av dig och bolla med någon får du gärna höra av dig till mig! Min mail är: blygamyran@gmail.com

12 reaktioner på ”Socionom och blyg?”

    1. Hej Lenita! Tack :). Det går bra med min utbildning. Är färdig i Juni så det känns väldigt skönt. Har lärt mig mer att uppskatta min försiktiga personlighet och det känns skönt. Kul att du kikade in och kommenterade :). /Helena

  1. Jag är liksom dig introvert. Min plan var att läsa till polis som är ett kan man tycka väldigt socialt yrke. Däremot så har min back-up plan faktiskt varit socionom. Man kan undra varför man väljer sådana sociala yrken som det faktiskt är. Jag tror inte att jag är ensam att vilja välja ett socialt yrke som introvert. Nu kan jag bara prata för mig själv.För min del handlar det om att jag vill verkligen kunna hjälpa människor. Gah vad jobbigt det blev nu. Nu sitter man och lusläser allt man skriver med så det inte kan missuppfattas på nåt sätt..Jag tror du förstår vad jag menar.

    1. Hej Jörgen! Förlåt för ett sent svar, jag har jobbat intensivt.
      Tack för din kommentar! Spännande med fler introverta som söker sig till sociala yrken. Tror det har mycket och göra med att vi introverta vill ha meningsfulla jobb där vi kan hjälpa människor. Och själva kärnan i jobbet passar oss ofta jättebra. Men det är allt omkring, bland annat kravet på att vara så himla utåtriktad och social med sina kollegor som gör att många introverta känner sig utslitna. Dock är det viktigt är vi finns i sociala yrken med utsatta och behövande människor, för vi har mycket att ge!
      Tack för din kommentar och jag önskar dig en fin vecka 🙂 /Helena

  2. Hej! Först vill jag säga att du har tagit ett jättefint initiativ med denna sida. Som introvert är det väldigt givande att läsa!
    Hittade inte förs nu ditt inlägg om val av sociala utbildningar så som socionom och att du var osäker först ifall du skulle klara det pga din introversion. Det är nämligen så att jag själv gått i flera år och fundera på den utbildningen men inte tagit steget då jag också varit osäker ifall det är något jag klarar med min introverta personlighet. Så nu blev jag nyfiken och hoppas det är okej att jag frågar. Jag undrar hur det gått med dina planer som socionom? Läste nämligen att du läser till folkhögskolelärare nu? Tänkte om det hade något att göra att du inte trivs som socionom pga det du skrev om i detta inlägg (lärare är ju iofs ganska socialt 😛 )? Ha det bra! Mvh Nathalie

      1. Hej Natalie! Tack för din kommentar! Intressanta frågor :). Jag undrar om du vill att jag tar bort din kommentar härifrån, eftersom du tänkt den som ett mail? I så fall kan jag svara dig via mail, du kan maila mig den på blygamyran@gmail.com. Annars svarar jag dig här efter jag hört hur du tycker :). Önskar dig en fin kväll! /Helena

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *