Veckans utmaning. Vecka 48 – 2012

Hylla din försiktiga sida för en dag! <3

Idag är det måndag och det innebär alltså att vi ska anta en ny utmaning! Denna vecka tänkte jag att vi ska boka in en dag där vi hyllar vår försynta och tysta sida. Just denna utmaning tycker jag är extra viktig och brukar du inte följa utmaningarna så är denna en jag peppar extra mycket för att göra. Att jag tycker den är extra viktig har och göra med att det ofta är ett negativt fokus på denna typ av personlighet, både i våra huvuden och runt om i samhället.

Just idag känner jag mig lite upprorisk och förbannad över detta, jag tycker det är hemskt att fina människor får känna sig malplacerade på grund av att de är av den tystare sorten. Jag tänkte använde detta bränsle till att göra tvärtemot och hylla min egen blyga viol, för att det skaver i den norm som finns i samhället. Men egentligen gör jag det mest för att jag vet inom mig att jag är värd att tyckas om. Det är dags att sluta klanka ner på oss själva och se det fina i att vara den försiktiga.

Så, hur ska vi hylla oss själva? Detta är självfallet upp till var och en hur man vill göra men jag tänkte jag skriver ner lite tankar och förslag så att den som är utan inspiration kan få lite idéer!

En väldigt bra början är att i tanken vara med sig själv istället för mot. Att när man känner sig blyg inte börja tänka negativt utan försöka stoppa den negativa spiralen och peppa sig själv istället. Tillåta sig själv vara försiktig just då. Det finns redan tillräckligt med situationer där vi tänker negativt om vårt försiktiga beteende så detta behöver verkligen vägas upp med positiva tankar! Vill man verkligen göra något fastän man känner sig blyg tycker jag man ska peppa sig själv och vara schysst mot sin insats, oavsett hur det gått. Det fina ligger ju i att man faktiskt vågat, inte i hur resultatet blir! Dock anser jag också att det är en vinst i sig att tillåta sig inget göra och inte hacka på sig själv för det.

En annan sak jag tycker man ska göra är tillåta sig göra saker utan att ha dåligt samvete. Jag vet massor med försiktiga människor som känner att de borde vara ute och festa men egentligen inte trivs med det. Denna vecka tycker jag att vi tillåter oss stå över sådant och gör det vi gillar och trivs med istället. Det är definitivt inget fel i att utmana sig själv men jag anser att man ska välja dem efter sitt hjärta. Och för de allra flesta blyga tror jag det viktigaste är att få vila från det dåliga samvetet att man inte presterar tillräckligt bra socialt. Så var hemma i din lya om det är det du vill – och njut av det! Ät popcorn och mys med katten. Eller far hem till familjen eller någon vän du verkligen trivs med. Oavsett vad det är du gillar att göra – gör det och ha inte dåligt samvete. Dina intressen är lika viktiga och fina som vem som helst annars.

En annan sak man kan passa på att göra är att se på filmer som tar upp den tysta personligheten i ett positivt ljus. Några exempel på detta är: Franska Nerver, Amelie från Montemarte, Driving Lessons, Mary and Max, Lars and the real girl och Tillsammans är man mindre ensam. Alla filmerna är dessutom riktigt bra så ta och se en eller varför inte alla? 😉 Här kan ni föresten läsa lite mer om vad jag tycker om några av filmerna.

För att runda av tipsen tänkte jag rekommendera att besöka inspirationshörnan på min hemsida och där läsa positiva artiklar och annat om den försiktiga personligheten. Vi behöver alla boostas och på inspirationshörnan har jag lyckas samla många fina guldkorn! 🙂

Var gärna med i kommentarsfältet och ge varandra fler tips!

Förra veckan hade vi som utmaning att ge någon en komplimang. Hur har det gått för er? För mig har det gått helt okej. Jag glömde ju tyvärr av det under senare delen av veckan men hann iaf med att ge några klasskamrater komplimanger. Det fina med detta är att folk blir så glada! Man känner att stämningen höjs och jag upplever att både jag och den andre slappnar av lite mer. Det luriga är dock att det faktiskt måste vara genuina komplimanger, för annars märker man ganska snart om den andre mest är ute efter att få något tillbaka eller att den mer är spydig. Sådana ”komplimanger” kan göra mig väldigt besvärad och jag kan uppleva att jag är skyldig något tillbaka. Så mitt tips är att säga schyssta saker när det känns från hjärtat, magen eller vars det nu känns ifrån. Det är ju också då det är som bäst, när man verkligen menar det.

Min ”utvärdering” av denna utmaning är i alla fall att jag ska försöka uttrycka mer när jag tänker positiva saker om andra. Få in det oftare i vardagen och våga mera. Hoppas ni hänger på!

2 reaktioner på ”Veckans utmaning. Vecka 48 – 2012”

  1. Hej!

    Jag skulle vilja applodera detta inlägg. Jag minns så väl i lågstadiet, mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet hur jag VARJE utvecklingsamtal fick höra hur bra betyg jag hade, hur bra resultat jag fick på provet MEN att jag var alldeles för tyst. Ett stort MEN som sänkte mina betyg trots att jag nästan alltid skrev MVG!

    Jag hade klasskamrater som babblade på om allt möjligt, ställde idiotiska frågor som jag redan visste svaret på och alltid kom försent, som fick bättre betyg än mig. Tycker att det är otroligt trångsynt av skol-väsendet att hur mycket du pratar på lektionerna ska vara avgörande för din framtid (dvs om du kommer in på den utbildning du vill). Jag tror att det är DÄR man måste börja förändra synen på högkänsliga människor. Jag tror det var DÄR jag lärde mig hur dåligt det vara att vara tyst och lite blyg, hur mycket ångest jag fick över det, hur det stegrade sig och jag mitt i den ”normala” tonårsångesten fick ännu mer ångest över hur lite jag pratade. Det har tagit rätt många år för mig att kunna prata i grupper på över tre personer utan att riktigt lida av det, men det gick! Och jag tror det hade gått lättare om jag visste att det faktiskt hade varit helt ok om jag var tyst också, att jag inte Måste prata.

    Tack för en bra blogg!

    1. Tack L för din kommentar, det värmer att du uppskattar det jag skriver :).

      Känner ju igen det där med att få höra att man är för tyst på varje utvecklingssamtal och att det går ut över betygen. Det är verkligen skamligt! Trots att lärarna ser att man kan så får man inte högsta betyg för att man inte är den som gillar att prata i en stor grupp. Det borde ingå i lärarutbildningen att läsa på om den tysta personligheten som behöver lugn och ro, trivs i mindre grupper och hur man bemöter dessa på ett bra och respektfullt sätt.

      Fint och höra att du numera trivs bättre med att prata i grupper, modigt att fortsätta försöka!

      Jag håller med dig om att det vore så mycket enklare om lärare och andra vuxna kunde visa att man inte är sämre för att man är den tysta. Det är genom att få förstå att man är fin som man är som man verkligen kan börja utvecklas!

      Tack för din kommentar 🙂
      /Helena

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *