Livskriser

Som ni nog märkt har bloggen inte blivit så uppdaterad den sista tiden. Jag har mått sämre fysiskt men också psykiskt. Får smärre (och ibland värre) livskriser och funderar på vars jag hamnat och varför det inte blev som jag som naiv femtonåring ville att det skulle bli. Kanske låter lite .. löjligt? Men jag får verkligen panik över att jag inte lever på det sätt som jag målat upp för mig. I ”vanlig form”, när jag är mer stabil, ser jag nyktrare för min tillvaro och inser att det liv jag så glamoröst målat upp för mig faktiskt inte passar min personlighet. Men jag längtar ändå efter att finna någon slags kompromiss som gör att jag kan leva på det sätt jag vill utan att det går stick i stäv med min personlighet och introverta läggning.

Idag känner jag mig lite ”livskrisbakis”. Som att det fortfarande hänger kvar men är på väg ur mig. I alla fall det tunga. Jag har fortfarande saker att bearbeta för att komma på hur jag ska kombinera mitt drömliv med min introverta och starksköra sida. Ni förstår det är så att jag så himla gärna vill leva ett utgivande liv, ge massa till andra, förändra synen på blyga och hjälpa blygisar med det som kan vara svårt, göra en verklig insats för miljö genom mitt vardagsliv och påverka människor att se att livet är mer än konsumtion och att tjäna pengar. Men dessa tankar gör mig så tudelad. Jag blir å ena sidan jättepeppad och engagerad men å andra sidan trött och ser framför mig hur min energi tar slut i och med all social interaktion och alla intryck. Jag vet inte hur jag ska få ihop det.

Kanske har jag för stora visioner och för höga förhoppningar på livet, tänker jag ibland. Men då knackar jag mig själv på axeln och frågar; Skulle inte livet vara SÅ mycket fattigare utan alla drömmar och visioner? Och det skulle det verkligen vara. För mig finns det ingen rikare känsla än den när man känner varm inspiration och fylld med nya idéer och engagemang. Det gäller bara att hitta den där magiska balansen mellan visioner och verklighet, få det att funka på riktigt. Det är det jag ska fortsätta funderilura på. Har ni några inputs, visdomsord eller annat får ni gärna dela :).

2 reaktioner på ”Livskriser”

  1. Hej kära Helena!

    Jag känner igen mig i det du skriver! Jag vet vad du menar at man vill sååå mycket men man orkar inte med allt för det blir övervälmande efter ett tag med 110% gasen i botten och man blir sliten än fast det är positiva, inspirerande projekt man hänger sig åt. Balansen är svår att få ordning på-det går med tiden och åldern til din hjälp! Finn tröst i att ju mer du lär känna dig själv och dina begränsningar och dina förmågor och inre styrka och hur du ska disponera tid och energi och när du ska vila mellan varven så kommer vågskålen nog bli mera jämn och inte tippa antingen till höger eller vänster.

    Styrkekramar till dig- du fixar det! Och du, tänk på att kris betyder möjlighet också! <3

    KRAM

    1. Hej kära Petra och tack för din goa och kloka kommentar! Jag litar på¨dig och tror att det kommer bli lättare med åren och med växande erfarenhet :). Tror man måste pröva sig fram helt enkelt för att lära känna sig själv! Och kriser kan sannerligen vara något som gynnar vår utveckling :). KRAM!<3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *