Stationsvimmel

Just nu sitter jag på Göteborgs station och massor med människor springer och går åt alla håll. Jag gillar inte stressen men jag uppskattar att hitta mitt eget hörn och kunna ha möjlighet att titta på alla på avstånd. Det är ändå faschinerande hur många människor det finns samlade bara på en station, på väg åt olika håll i Sverige. Alla har sin historia, sin personlighet, sitt dagshumör, sina visioner, sina relationer och sina värderingar. Ganska häftigt.

Pratade om just detta med en vän för inte länge sedan. Vi sa att det är lätt hänt att när man verkligen tänker på och inser hur många individer det finns i världen att man blir lite smått tokig. Jag brukar kunna fastna i att det är så många människor man aldrig hinner lära känna som man skulle ha massa utbyte av. Det finns massa personer som man skulle kunna ha roligt med, ha fina samtal med, uppleva äventyr med. Människor som tar fram nya sidor i mig och människor som jag kan locka fram tidigare okända sidor hos.

Tänk egentligen hur mycket människorna i ens liv betyder för hur livet formas. Vi själva formas av andra och våra relationer gör att vi hamnar på olika vägar i livet. Tänk om de som är närmast mig idag hade varit några helt andra. Hur hade jag då varit som person? Jag blir lite rädd av att tänka sådana tankar, tycker det nästan blir jobbigt att tänka ”om”. Livet är ändå ganska skört och förändringsbart. På gott och ont.

Men jag gillar ändå grejen med att blicka upp och tänka att jag har så många individer omkring mig. Det känns fint att vi alla är unika och alla har något unikt att komma med. Att alla har en egen berättelse om vars de har varit och vars de är på väg. Testa själva nästa gång ni är på en station.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *