Stanna hemma på en lördag? Javisst!

Lördag kväll och jag sitter hemma i sällskap av tv:n. Som så många gånger tidigare.  Under många år i skolan hade sådant dåligt samvete och skämdes för att jag ofta satt hemma på helgerna. Och jag hade så svårt att förstå mig på att jag verkligen trivdes med det samtidigt som jag alltid fick signaler från omgivningen att man som ung ska vilja vara ute och hänga på stan eller gå på fest. Att stanna hemma var förenat med något töntigt och det var inte något som ansågs vara roligt. Att jag då gillade det gick inte ihop och bekräftade bara än mer att jag var fel, konstig och annorlunda.

Men varför skulle det vara roligare att festa i högljudda lokaler när man som jag är ljudkänslig och inte gillar att behöva skrika? Och varför skulle det vara bättre att hänga på stan och inte göra någonting vettigt när man kan sitta och ha det gott hemma med en bunke chips tillsammans med sin familj? Jag tycker vi ska sluta sätta etiketter på vad som är roligt att göra. Det viktigaste är att man känner efter själv vad man tycker om och trivs med. När finner min själ ro? Är det på en pulserande fest – kör på! Är det hemma i soffan – sitt kvar!

*Stäcker mig efter popcornbunken, höjer nivån på tvn och sitter kvar i soffan*

2 reaktioner på ”Stanna hemma på en lördag? Javisst!”

  1. Hej!

    Känner igen mig i det du skriver.Har social fobi (har i princip alltid haft det), och har aldrig varit ute och festat speciellt mycket, jag älskar ju att sitta hema och mysa i soffan och kolla film. Men har ofta skämts för att jag gör det, det är ju inte ”normalt”.

    Nu är jag ju mycket hemma för att jag inte vågar ta mig ut och festa. Jag skulle önska att jag vågade lite, lite mer. Men jag skulle oxå önska att jag kunde acceptera, och sluta skämmas för att jag sitter där i soffan. Och trivs.

    1. Hej Annie!
      Det är en fin balansgång det där, att hitta ett sätt där man både kan tillåta sig att vara hemma utan att skämmas och samtidigt våga utmana sig själv att ta sig ut och göra saker man vill men inte riktigt vågar. Men för min del var det jätteviktigt att acceptera att jag tycker om att vara hemma och att det inte är fel. För när jag gjorde det kunde jag lätta på att jag skäms för det och då såg jag bättre när jag verkligen ville vara hemma och när jag verkligen behövde utmana mig själv. Så jag tror på att vara snäll mot sig själv och låta sig ha det skönt hemma utan att skämmas och på så vis lättare se när det är läge att utmana sig själv!
      /Helena

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *