”Fri från blyghet och social fobi” av Gillian Butler

Jag tänkte skriva några rader om den här boken eftersom jag länkar den på hemsidan men samtidigt är lite tveksam till den. Det är en bok som riktar sig främst till den som lider av social fobi där ett självhjälpsprogram presenteras som ska hjälpa läsaren att få det lättare med det sociala.

Det jag är kritisk till är två saker.

För det första; rubriken. Jag har redan skrivit om just det i ett tidigare blogginlägg. Jag gillar inte att man skriver att man ska bli fri från blyghet. Visst att blygsel kan vara problematiskt, särskilt om man lider av stor sådan, och jag vet av egen erfarenhet att man vill bli fri från de begränsningarna. Men att försöka arbeta emot och ”bli fri från” något som med stor sannolikhet kan vara en del av ens personlighet blir helt fel. Man ska jobba med sig själv, inte emot. Jag har själv gjort motsatsen i så många år att jag vet att det inte är värt det. Ska dock påpekas att rubriken är en översättningsmiss (enligt mig) eftersom orginaltiteln är: ”Social Anxiety and Shyness” vilken inte alls hävdar något om att bli fri blygsel.

Det andra jag är kritisk till kring denna bok är innehållet kring blygsel. Det finns ett avsnitt på cirka femton sidor om detta där författaren försöker förklara vad blyghet är, vad det kan bero på och så vidare. Först presenteras siffror på hur många som känner blygsel och att antalet tycks ha ökat de senaste åren. Författaren skriver då: ”Blyghet är alltså inget som är på väg att försvinna, utan tvärtom är denna oönskade egenskap ett större problem än förr”. Jag tycker det är farligt att skriva en bok för sociala fobiker och säga att blygsel är en oönskad egenskap eftersom många med denna diagnos ofta har en blyg personlighet. Det blir ännu ett utpekade om att man är ”fel”. Vilket tysta personer redan har tillräckligt med.

Vidare skriver Butler att hon tror att det kan vara tekniken som är en av de större orsakerna till att blygseln breder ut sig allt mer. Detta eftersom vi får färre sociala situationer att träna oss i. Hon skriver också att användare isoleras från varandra. Jag kan hålla med en del i detta. Kontakt via internet kan aldrig riktigt ersätta den kontakten vi får med människor ”IRL”. Men för mig och många andra är detta ett ypperligt sätt att få kontakt med likasinnade och få se att man inte är ensam om att vara tyst och blyg. Bara det bidrar enormt positivt för en som är blyg och har svårt att skapa kontakter annars. Utöver detta tycker jag att författaren missar synvikeln på att samhället idag sätter onödigt stor press på att vi ska vara sociala. Att det kanske inte är så konstigt att människor känner en social ångest när vi idag ska vara sociala på så många fler sätt än för femtio år sedan.

Under rubriken ”Symptom på blyghet” hävdar författaren att blygsel främst blir problem i två situationer: Med en auktoritet och i man-mot-man-situationer. Och de är problematiska, jag håller med. Men inte enbart eller främst just dessa två. Det där är så olika för individer. Jag tycker snarare att vara social i grupper är jobbigast. Andra tycker ofta att redovisningar är en pina. Jag tycker detta blir ett faktafel i boken och blir missvisande för läsaren.

Butler skriver också att blyga personer blir väldigt självupptagna och fokuserar sina tankar på sig själv. Och visst är det så att när man är riktigt nervös i en social situation tänker man mycket på hur man själv beter sig, det har nog de flesta upplevt vid muntliga redovisningar. Men min upplevelse är att blygisar ofta har ett väldigt öppet seende i och med att de lätt läser av andra människors signaler och också är väldigt mån om andra personers mående. Tycker det är synd att författaren inte nämner detta.

I slutet av kapitlet tar författaren upp fördelar med blygsel. Bland annat mystiken, som jag också gillar och ser som en god sak som hänger med blyghet! Alltså att blyga människor inte berättar allt om sig själva på direkten utan håller kvar lite mystik kring sig som gör att man vill veta mer och känner sig förtrodd och speciell när man väl får ta del av det. Hon tar även upp att blyga människor har känsla för när saker inte passar sig, att de är duktiga på att läsa socialt spel och inte kommer med opassande kommentarer. Det jag vill kritisera är att hon tar upp så lite som är positivt när det finns så mycket mer. Inte heller under rubriken ”Kulturella skillnader” nämner hon att vissa länder ser det som något eftersträvansvärt. Avslutningsvis skriver hon klumpigt att det kan antas att det som gäller för social fobi, när det kommer till att komma till rätta med det, också gäller för blygsel. Just som att blygsel också är en diagnos som ska botas. Jag blir både upprörd och ledsen.

Det ska poängteras att jag inte har läst hela boken. Mest skummat igenom den men läst delen om blygsel noggrant. Jag tror den kan vara till hjälp för den som lider av social fobi i och med att det finns ett självhjälpsprogram och därför länkar jag den fortfarande på hemsidan. Dock ska man hålla sig kritisk till författarens syn på blygsel. Jag rekommenderar hellre boken ”Living fully with shyness and social anxiety” eller Våga Leva! Fri från blyghet och social ångest som den heter på svenska (gillar inte rubriken då jag inte anser att man borde bli fri en naturlig blygsel) där författaren har ett klokt synsätt på blygsel och menar att det är ett fint drag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *