Ambivalenta bomben

Idag känner jag mig som en tickande bomb. Eller kanske mer en ambivalent sådan eftersom humöret skiftar heeeeeeeeela tiden. Jag har tidigare aldrig upplevt detta fenomen under mina tjejperioder men lagom till 2012 har det slagit till med råge! Jag kan gå från att storböla och tycka att det är mest synd om mig i hela världen till att ha megamassa inspiration och slutligen bli förbannad över något helt oväsentligt som att en bulle inte luktar kanel som jag vill! Alltså ganska spännande att umgås med mig nu. Eller krävande 😉 Som tur är rår jag själv över huset just nu.

Hade planerat att cykla in till second hand butikerna och biblioteket men eksemen blossade upp igår kväll så jag känner mig ganska opepp på att stå och pröva kläder med ett tomatfäjs. Det blir istället en promenad i skogen och sedan lite röjning i rummet.

5 reaktioner på ”Ambivalenta bomben”

  1. Hittade din blogg genom Terapisnack, ville bara säga det, haha. Och min shift-knapp är sönder så kan inte skriva frågetecken mm.
    Vad är du intresserad av. Och har du också känt dig barnslig bara för att man inte kan prata. Känner mig som en sexåring jämt. Växer aldrig upp.
    Ville bara fråga för jag är i stort behov av förståelse.
    Kram.

    1. Hej Sanna! Vad fint att du hittade hit 🙂
      Jag är intresserad av mycket! Lite av en person som sväljer alltiallo. Men favoritsaker att göra är t ex att fota, pyssla med hemsidan, sitta och drömma, ha bra samtal med mina närmaste, titta på film, läsa böcker osv.
      Jo, jag har känt mig barnslig. Och framförallt dum och som att jag vore ”fel” för att jag inte är den som pratar så mycket. Men jag har insett under åren att det är okej att vara blyg. Skolan och samhället pressar oss allt mer att vara framåt, spontana och pratsamma vilket jag tycker är synd eftersom vi alla inte är extroverta utan vissa är mer introverta eller blyga (om du inte vet vad extrovert och introvert innebär kan du kika på min hemsida: http://www.blygamyran.se och läsa mer under fliken inspirationshörnan). Det är en förlust att det inte pratas mer om att det kan vara fint och bra att vara tyst och blyg också!
      Nu blev detta långt, men det jag vill säga ä’r att; jag förstår dig mycket väl, har själv upplevt det jobbiga med att vara tyst, men att det inte enbart är något negativt med blygsel.
      Vilka situationer tycker du är de som är jobbigast? Jag kanske kan försöka hjälpa dig att känna dig mer trygg i någon/några om du vill! Kram!

  2. Åh kul att du svarade så fint och fort.
    Det jag är mest intresserad av är konst och att skriva. Och imorgon ska jag på färdighetsprov på ett gymnasium i Göteborg. Bor nedanför Vänern.
    Och det enda jag vill är att gå på den skolan. Vill det så mycket att jag varken vet ut eller in, och det värsta är att jag inte tror att jag klarar det. Idag vaknade jag i panik, haft hjärtklappning från och till idag. Vet att det kommer vara mycket värre imorgon.
    Börjat om på ett gymnasium här i min stad två gånger för att det har varit hemskt. Känt mig utanför och sprungit ut gråtandes från skolan. Min psykolog har svårt att sätta en diagnos på mig, men, jag har fått köpa en bok om social fobi och jag känner igen mig i det mesta. Och så har jag andra diagnoser men det behöver vi inte gå in på, haha.
    Gud vad mycket och personligt det blev nu, men ja, du verkar snäll.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *