Jag röstar på mystiskt

Igår kväll fick jag några timmar med ensamtid, något jag uppskattar himla mycket och behöver för att må bra. Jag älskar människor och att få vara bland de jag tycker om. Men allra bäst mår jag när jag får varva dessa möten med att få vara ensam och helt rå om mig själv. Och skulle jag sätta detta i procent så behöver jag nog mer tid på egen hand än med människor. Visst finns det vissa undantag, som D och enstaka vänner, som jag kan umgås med i dagar i sträck, men de är faktiskt just undantag. Detta har jag förstått att många tycker är konstigt och jag har flera gånger fått höra att jag kan ge ett knepigt intryck. För vissa gånger kan jag vara väldigt pratsam och öppen medan jag nästa gång är timid och tyst. Jag är mystisk som en vän berättade för mig. Detta beror mycket på hur min energinivå ligger och hur pass väl jag känner personen jag träffar. Med nya människor tar det längre tid för mig att slappna av. Och träffar jag folk på en energifattig dag när jag kanske inte fått tid att samla energi kan jag bli än mer sluten.

Men jag är faktiskt stolt över att vara mystisk. Det skapar ju en bild av att vara spännande och att folk oftast blir nyfikna på vem man är. Och de som sedan lärt känna mig har nog alla blivit positivt överraskade. Något jag själv också erfarat med andra mystiska människor jag känner. Det blir som en spännande resa att lära känna dem och som att öppna små gladfyllda presenter när de visar upp nya fina sidor. Så om du känner igen dig i att vara långsam, tyst, försiktig, fylld på tankar och mystisk – var stolt – du är spännande, intressant och fin!

2 reaktioner på ”Jag röstar på mystiskt”

  1. Du skriver klokt! I dag kan jag inte känna mig mystiskt-bra, jag är bara tom, motbjudande, ointressant… Men jag ska läsa om ditt inlägg lite senare, för det känns så mycket bättre att få se sig själv som mystisk. Jag menar inte att vara mystisk egentligen, jag bara känner mig så ointressant så det är svårt att berätta saker om mig som någon annan skulle kunna vara nyfiken på… Men du skriver så positivt, tack! Det här var nog precis vad jag behövde läsa, och som sagt så ska jag återkomma!
    Allt gott till dig!

    1. Jag vet precis den känslan, ibland känner man sig verkligen allt annat än spännande. Men jag gillar att vidga perspektiven och försöka införliva mer positiva synsätt på den man är istället för att motarbeta sin personlighet. Och som du säger så kan det vara en idé att läsa igen när du är mer mottaglig och på så vis kunna se dig från andra, positiva, vinklar 🙂 Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *