Jag är som jag ska

En sista tanke innan huvudet lägger sig tillrätta på kudden för natten.

Jag tror att samhällets största förlust är exkluderingen. Redan från tidig ålder får man instruktioner på hur man inte ska vara. Det är viktigt att inte förväxla ett ska med ett inte ska. Men hur blir det för de som ÄR just ett ”inte ska”?

Jag har alltid burit på den känslan. Att jag varit som man inte ska. Att jag är fel. Dragit igång göraommigprojekt varje sommarlov för att sedan misslyckas gång på gång. Misslyckas för att jag var jag. För att det inte gick att göra om ett inte ska till ett ska, men inte på grund av den anledningen jag då trodde. Utan istället för att det inte var meningen. Med risk för att snurra in mig själv och er i ordsnurror så fungerade aldrig mina projekt för att jag redan var som jag skulle vara. Jag var redan mitt eget ska. Faktum är att vi alla redan är så mycket av hur vi ska vara, bara att samhället och exkluderingen försöker tuta i oss att vi måste göras om och blir mer lika varandra.

Det är fint och vara som du är idag, det gäller mest att ta tillvara på det och börja vara snäll med sig själv.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *